En lärares dagbok från en friskola

Min dagbok från en friskola börjar egentligen 2013. Men när jag bestämde mig för att publicera den började jag tänka på vad som hade hänt mig tidigare, på en annan friskola. Därför startar dagboken med en händelse som utspelar sig några år tidigare.

Vårterminen 2008: Första gången jag drabbades av en friskolas mycket tydliga vinstintresse var när jag skulle vara pappaledig med min dotter. Jag var anställd på en av Vittrakoncernens grundskolor och hade undervisat i matematik där i lite mer än tre terminer. På den tiden var jag inte formellt behörig, jag hade en fil.kand. i matematik och hade läst pedagogik men saknade en lärarexamen. Föregående rektor på Vittraskolan (de hann med tre rektorer under mina två år där) hade uppmuntrat mig att studera deltid för att få en lärarexamen och jag hade påbörjat denna vidareutbildning i december 2007. Det var tufft, heltidsarbete kombinerat med livet som småbarnsförälder är egentligen krävande nog, att lägga till halvtidsstudier på det blev en ordentlig utmaning. Men jag var fast besluten att klara av det, moroten var att få en examen och att kunna få en tillsvidareanställning i stället för att ha en osäker tillvaro som visstidsanställd. Det innebar att öppna kurslitteraturen sent på kvällen, efter både arbetsdagen och handlandet, matlagningen, disken och läggningen av barnen. Det gick bra, jag klarade tentorna och tog kliv efter kliv mot min annalkande lärarexamen.

Tidigt under vårterminen 2008 begärde jag att få vara föräldraledig fyra dagar per vecka under kommande hösttermin. Jag fick intrycket av att det inte skulle vara några problem alls, men när vårterminen tog slut i juni ställdes de förhoppningarna på ända. Läsårets sista arbetsdag, tisdag 17 juni, påminde den nyligen tillträdde tredje rektorn mig om att jag inte fick glömma att lämna in föräldraledighetsansökan skriftligt samt skriva på mitt nya anställningsavtal. (Då jag inte var formellt behörig kunde jag endast få en anställning på högst ett läsår i taget.) Klockan 17.30 när jag äntligen hade arkiverat alla årets matteprov och städat skrivbordet gick jag till kontoret för att skriva på mitt nya anställningsavtal. (Föräldraledighetsansökan hade jag lämnat in tidigare under dagen). När jag möter rektorn hinner jag uppfatta att hon ser stressad ut innan hon säger: ”jag har fått veta av vår vice VD att du inte kommer att få pappaledigt i höst, du kommer istället att få en tjänst på 20%”. Jag stod där som ett frågetecken och lyckades få ur mig ”varför då?”. Rektorn svarar: ”jag ska försöka få tag på vice VD:n, sedan återkommer jag till dig. Trevlig sommar!”. Lätt chockad lämnade jag skolan och åkte hemåt. På tåget började jag fundera på vad det skulle innebära för mig att bara ha en anställning på 20%. Förutom många andra saker skulle t ex min semesterlön minska drastiskt. Var det därför Vittra hade nekat mig pappaledigt, för att spara pengar? Fick de verkligen göra så? Hade inte alla rätt att ta föräldraledigt, även obehöriga lärare? Frågorna hopade sig. På kvällen skrev jag ett mejl till rektorn och bad henne att motivera i skrift varför jag inte beviljades pappaledigt. Rektorn propsade istället på att vi skulle ta det via telefon. När jag återigen sa att jag ville ha det skriftligt fick jag ett mejl där det stod: ”jag och vice VD:n vill gärna träffa dig på skolan imorgon 8.30”. Jag svarade att jag inte hade för avsikt att delta på ett möte nu när min semester börjat och bad för tredje gången om att få klarhet via mejl eller brev. Till slut fick jag ett svar per mejl: ”För att kunna ta föräldraledigt så måste man ha en anställning. Du har haft en tidsbegränsad anställning som obehörig lärare som slutade den 13 juni 2008. När vi planerar höstens organisation så ska vi i första hand söka behöriga lärare och om vi inte får tag i det så kan vi anställa någon obehörig på tjänsten och då i samband med skolslutet. I dagsläget har jag behöriga lärare på tjänsterna till ditt arbetslag och det jag kan erbjuda dig är 20% som du har önskat under hösten. Är du intresserad av de 20% är du välkommen att höra av dig. Trevlig sommar”. Jag frågade om jag erbjöds någon anställning till kommande vårtermin eller ej och fick till svar: ”Jag har väldigt svårt att svara på det i dagsläget”.

Jag kontaktade både facket och RUC (de som ansvarade för den behörighetsgivande utbildningen) och frågade om det fanns något jag kunde göra för att bestrida Vittras beslut. Facket svarade: ”det Vittra har gjort mot dig är osjysst men det verkar som de har gjort det på ett sätt som gör att det inte går att komma åt”. RUC svarade: ”din förra chef har skrivit på ett papper där det står att din skola har ett visst ansvar för dig under den behörighetsgivande utbildningen. Men det är antagligen svårt att göra något som upphäver deras beslut. Det verkar som din nya skolchef tänker mycket kortsiktigt med tanke på att du snart är behörig, och frågan du bör ställa dig själv är väl om du över huvud taget vill stanna på en arbetsplats med en sådan chef?”.

När jag insåg att jag inte hade rätten på min sida så fanns det inte mycket annat att göra än att kapitulera. Trots att jag jobbat två år på skolan och trots att resultaten på nationella proven i matematik (något som Vittrakoncernen tävlade i, skolor sinsemellan) ökat avsevärt sedan jag anställdes så var jag tydligen inte värd mer för Vittra. Jag kommer väl antagligen aldrig att få svar på om det var för att spara pengar som jag inte fick pappaledigt. Men eftersom cheferna inom Vittra fick feta bonusar baserade på hur mycket överskott deras enheter visade i bokslutet så är det kanske ingen långsökt gissning? Hur som helst, jag mejlade föräldrarna till eleverna jag var ansvarig för och berättade om hur jag blivit behandlad och satte inte min fot på en Vittraskola igen.

Höstterminen 2008/vårterminen 2009: Under höstterminen 2008 återgick min sambo till sitt arbete efter mammaledigheten medan jag var pappaledig med vår dotter fyra dagar per vecka och försökte ordna jobb som vikarie en dag per vecka. Det senare var inte det lättaste. Under vårterminen 2009 lyckades jag få ett vikariat på heltid fram till sommaren på Kulturama Grundskola i Hammarby Sjöstad. Det var fantastiskt roligt att arbeta där och när vikariatet var över var det med stort vemod som jag tog farväl. Det återstod att söka nya jobb. Jag var bland annat på en anställningsintervju på Jensen Education, en annan av Sveriges stora friskolekoncerner. Under intervjun fick jag förklarat för mig att lönen var uppdelad i en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen kunde förändras baserat på koncernens resultat, t ex minska om det gick dåligt. Som provanställd under de första sex månaderna fick man bara den fasta delen av lönen. Vilket skämt! Jag angav ett mycket högt löneanspråk och fick några dagar senare besked att jag inte hade gått vidare i rekryteringsprocessen.

Nästa intervju tog plats på Internationella Engelska Skolan, ytterligare en bjässe i den svenska friskolevärlden. Jag hade uppriktigt sagt inte så många alternativ som obehörig lärare och jag fick intrycket av att IES var mycket intresserade av mig. Jag tackade ja till en ettårig anställning, trots att lönen var otroligt låg. ”Alla nyanställda får samma ingångslön hos oss” löd motiveringen. Jag tänkte att jag hade möjlighet att höja lönen då jag skulle bli färdig med min behörighetsgivande vidareutbildning under läsåret och de hade fått se hur kompetent jag var som lärare.

Vårterminen 2010: Efter två års halvtidsstudier tog jag min efterlängtade examen och begärde ett lönesamtal med rektorn. Hon gladdes med mig åt min slutförda vidareutbildning till behörig lärare och meddelade med ett leende att jag skulle få 250 kr mer i månaden. Jag tackade vänligt för det ”generösa” lönepåslaget och bestämde mig för att säga upp mig så snart jag fick en annan tjänst. I maj blev jag uppringd av rektorn på Kulturama som erbjöd mig ett längre vikariat då en av lärarna i matematik och NO skulle vara pappaledig. Jag tvekade inte en sekund utan sa upp mig från min nyvunna första tillsvidareanställning för en fortsatt osäker framtid som vikarie.

Nu är det snart dags att göra ett hopp på några år till den riktiga starten på min dagbok. Jag trivdes mycket bra på Kulturama och mitt vikariat förvandlades till en tillsvidareanställning. Jag fick en förstelärartjänst och upplevde att både elever, föräldrar, kollegor och skolledning hade ett stort förtroende för mig. När det gällde arbetssituationen på skolan så började det emellertid komma smolk i bägaren, Kulturama utökade klasserna från 22 elever, till 25 elever och slutligen (?) till 30 elever. Vid ett möte som jag minns tydligt så lugnade skolchefen all orolig personal och lovade att det inte skulle bli 30 elever i klasserna i praktiken, några elever förväntades hoppa av i varje i klass och man skulle INTE fylla på med reserver. Blev det så? Nej. Man fyllde naturligtvis på och de stora klasserna började ta ut sin rätt. Det blev oroligare och stökigare i klassrummen och i korridorerna. Man utökade inte bara klasserna till 30, man utökade också antalet klasser till fyra istället för tre i varje årskurs. Nu bestod en årskurs av 120 elever, till skillnad från det tidigare antalet på 75 (eller 66 dessförinnan). Kortsiktiga och ogenomtänkta lösningar för att få plats med alla barn och ungdomar genomfördes, t ex förlängdes vissa klassrum på köpet av en korridor. Klassrummen blev så avlånga att de elever som satt ute på kanterna knappt såg tavlan. Korridoren som försvann gjorde att trängseln i korridoren på andra sidan ökade avsevärt. Det allvarligaste tecknet på att saker var på väg åt fel håll var att personalomsättningen började stiga. Innan hade jag stolt jämfört Kulturama med andra friskolor och tänkt att det var ett mått på att de anställda trivdes, personalomsättningen var näst intill noll. Nu steg den istället obönhörligt. Lärarna på Kulturama trivdes inte längre.

Och nu, till dagbokens egentliga början.

Augusti 2013: Efter flera års anställning som matematiklärare på Kulturama i Hammarby Sjöstad där jag har trivts mycket bra och fått oerhört mycket positiv respons från elever, föräldrar, kollegor och skolledning börjar jag, ovetandes om att detta ska bli min sista årskurs på Kulturama, undervisa tre årskurs 7-klasser i matematik. I en av klasserna går det tre elever, en av vilka jag kommer att benämna NN, som under den första lektionen berättar för mig att de redan har arbetat klart med årskurs 7:s centrala innehåll i matematik under årskurs 6. De önskar börja studera årskurs 8:s centrala innehåll och jag svarar att det ska gå att lösa (jag har inte fått någon överlämning från föregående lärare eller någon dokumentation men jag väljer att tro på elevernas ord och tänker att jag låter dem pröva). Jag samtalar med de tre eleverna om att jag kan ge dem en egen planering att följa och att det kommer att krävas en hel del självständigt arbete från deras sida. Eftersom jag har 22 elever i klassen som läser årskurs 7:s centrala innehåll så måste mina genomgångar handla om just det innehållet. Jag erbjuder mig att ge de tre eleverna extra genomgångar vissa eftermiddagar efter ordinarie schemas slut men ingen av dem kommer någonsin att anta detta erbjudande. Efter en kort tid har jag redan gjort observationer som tyder på att de behärskar årskurs 7:s centrala innehåll vilket försäkrar mig om att jag gjorde rätt som lät dem få studera vidare på årskurs 8:s nivå.

December 2013: Eleven NN når ett C i terminsbetyg första terminen i årskurs 7.

7 april 2014: Mamman till NN, skickar mejl från sin jobbmejl till mig och ifrågasätter min bedömning och betygsättning i nedlåtande ordalag. Hon skriver bland annat att min betygsättning ”går emot alla betygskriterier som Skolverket stipulerar” och att hennes son och hans två kamrater blir ”straffade för att de är duktiga matematiker”. Jag skriver i mitt svar till mamman att jag inte uppskattar det nedlåtande tonfallet eller att bli beskylld för att straffa mina elever.

14 april 2014: Mamman skickar ytterligare ett mejl från sin jobbmejl och skriver att jag är respektlös och otrevlig och att hon är oroad för sin sons framtida matematikstudier. Jag svarar att jag inte finner mig i att bli förolämpad. Vidare skriver jag: ”NN är ambitiös, jag håller med. Han ligger just nu på ett C och har visat att han är på väg att nå ännu högre – något jag kommunicerat på SchoolSoft. NN kommer med största sannolikhet nå ett högre betyg framöver. Men varför har han/du så bråttom med att det ska stå ett B eller ett A i terminsbetyget i årskurs 7? Han når ett högre betyg när han är mogen för det, när han kan lösa så pass avancerade matematiska problem som man behöver kunna lösa för att nå de högre kunskapskraven.

Juni 2014: Jag höjer NN:s tidigare C till ett B i terminsbetyg.

24 oktober 2014: Pappan till NN skickar mejl från sin jobbmejl till rektorn på Kulturama och skriver att ”NN:s matematiklärare aktivt motverkar NN:s utveckling inom ämnet”.

25 november 2014: Mamman skickar mejl från sin jobbmejl till rektorn och skriver att hennes son ”är så rädd för matematikläraren och hans vilja att sänka honom” samt ”han klarar inte att muntligt möta denna lärare!”.

Jag och min kollega har tidigare under dagen genomfört ett gammalt muntligt nationellt prov med NN och två av hans klasskamrater. Jag läste upp påståenden medan min kollega bedömde svaren från NN och de andra. Varken jag eller min kollega förstår någonting av mammans mejl. I mejlet står det även bland annat: ”Vi har i vår närhet flera professorer i matematik, samt att både jag och min make doktorerat inom området – så vi vet att han (NN) besitter en unik talang. […] Hans matematiklärare nu ger honom dock ett helvete genom att alltid sänka honom, och aldrig uppmuntra.” Jag förstår över huvud taget inte föräldrarnas påståenden om att jag inte uppmuntrar NN. Jag har skrivit positiva och framåtsyftande kommentarer både på proven som NN har fått ta del av och på SchoolSoft – precis som jag gör till alla mina elever. När jag loggar in på SchoolSoft och tittar bredvid mina kommentarer så ser jag bara röda kryss, inga gröna bockar. Det betyder att ingen av föräldrarna har bemödat sig att logga in och läst några kommentarer alls från mig på något av de prov NN har skrivit.

26 november 2014: Rektorn skickar ett svar till föräldrarna: ”Ni har båda kränkt och förolämpat Micke. Jag förväntar mig en ursäkt för det. […] Det ni skrivit är för mig så långt ifrån den vardag och det arbete jag ser och vet att Micke gör.

Detta var sista gången jag upplevde att rektorn stöttade mig mot föräldrarna. Under senare diskussioner kommer rektorn dessutom säga till mig att det var fel att gå i klinch med dem.

26 november 2014: Mamman svarar rektorn: ”Jag är djupt chockad av denna dubbla kränkning! Vi anser att vi måste gå vidare med detta då NN utsatts för djupa trakasserier som enligt lag ska anmälas. Jag tänker inte träffa er utan advokat närvarande.

Mamman skickar ytterligare ett mejl till rektorn: ”Vi kommer att hänvisa all framtida mail till vår advokat. NN tas ur skolan med omedelbar verkan på grund av den psykiska ohälsa han har fått av de trakasserier han utsatts för. Vi har redan flera vittnen till detta.

Efter detta håller föräldrarna NN hemma från skolan i en vecka. Rektorn tar bort NN från min matematikkurs och NN har från och med nu ingen matematik på schemat. Föräldrarna vägrar svara på mejl och telefonsamtal från rektorn och biträdande rektorn som försöker nå föräldrarna i flera månaders tid. När jag och mina kollegor påpekar att skolan borde göra en orosanmälan till Socialtjänsten svarar kuratorn på Kulturama: ”jag bor granne med dem och ser när de är på sin uteplats. Jag bedömer inte att vi behöver göra någon orosanmälan”. Jag och mina kollegor häpnar över hur oprofessionell kuratorn är. En av mina kollegor ifrågasätter kuratorns beslut och frågar om ledningen skulle ha handlat på samma sätt om det hade varit en familj med annan bakgrund. Rektorn viftar bort det och verkar tycka att min kollega är jobbig som ifrågasätter. Senare mejlar kuratorn och skriver att hon har haft kontakt med föräldrarna samt att ingen lärare får ha ett enskilt möte med NN.

Maj 2015: En av mina kollegor som är mentor åt NN får mejl från mamman om att NN behöver ledigt för att skriva nationella provet i matematik på en annan skola.

28 maj 2015: Jag skriver mejl till rektorn och frågar vad som händer med ärendet ”NN”.

30 maj 2015: Jag och rektorn pratar på telefon och jag uttrycker att det inte kan få gå till så att föräldrarna själva arrangerar en ”särskild prövning” på en annan skola.

4 juni 2015: Jag och rektorn har ett möte där denne visar upp ett papper från en grundskola i Huddinge kommun. En lärare har skrivit under på att NN har genomfört nationella provet och fått 75 av 94 poäng vilket är precis den poängsumma som krävs för provbetyget A. Jag visar allt det underlag jag har på NN, vilket är fyra olika prov på årskurs 9:s olika områden och på samtliga prov har NN presterat på C och B-nivå. Rektorn säger till mig att han tänker skriva under på att NN får A i betyg i matematik trots mitt underlag. Jag svarar att jag inte kan arbeta kvar om jag inte har rektorns förtroende och lämnar mötet.

På kvällen googlar jag och min sambo på mammans namn och namnet på läraren som har rättat NN:s nationella prov. Det visar sig att de är både Facebook-vänner och att de har gjort projekt ihop i Skolverkets regi. Läraren/väninnan skriver bland annat:

Tre tisdagar under våren har jag den stora äran att följa med som sidekick till [mammans namn] på de Lärardagar som Kungliga Vetenskapsakademin och Skolverket anordnar. 17 och 24 mars samt 19 maj är jag alltså på resande fot. Jag är JÄTTEPEPP!

Mamman skriver: ”Det ska bli så kul att ha dig med! Jag ser verkligen fram emot det!

5 juni 2015: Jag ringer rektorn och försöker få till ett möte. Jag säger att jag har något viktigt att berätta som definitivt kommer att ogiltigförklara den s.k. ”särskilda prövning” som NN har gjort på skolan i Huddinge kommun. Rektorn svarar att han inte hinner träffa mig den 5 juni. Jag ringer Ella Berger som arbetar på svt.se och gör en intervju om allt som har hänt. Efter intervjun ringer jag på nytt rektorn för att få honom att ogiltigförklara prövningen. Jag berättar om vänskapen och samarbetet mellan mamman och läraren som rättade det nationella provet men rektorn svarar bara ”det påverkar inte mitt beslut” och lägger på luren. Jag ringer Ella Berger och berättar om det och ger henne klartecken på att publicera intervjun. Intervjun publiceras på svt.se på kvällen den 5 juni. Jag väljer att inte vara anonym, men inga andra namn nämns i artikeln. Rektorn skickar sms till mig: ”Hej Micke, jag behöver ha din uppsägning konfirmerad”. Jag svarar: ”Vill du att jag ska sluta?”.

5-7 juni 2015: Under helgen efter att artikeln publicerats får jag ett 50-tal mejl från elever och föräldrar som uttrycker sitt stöd. De skriver oerhört positiva omdömen om mig som person och pedagog samt att de skulle bli väldigt ledsna om jag skulle sluta. Fler liknande mejl fortsätter att komma under veckan som följer. Däremot mejlar kuratorn på Kulturama mig och anklagar mig för att vara oetisk. Hon skriver till flera av mina kollegor att de inte ska dela artikeln.

Här kommer några utav alla stöttande mejl:

Från: ”AA”
Datum: fredag 5 juni 2015 21:19
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Bästa Micke

Micke!

Jag läste artikeln. Jag vill bara säga att du är den absolut mest pedagogiska, vettigaste och peppande läraren jag någonsin har haft, under mina 12 år av skolgång. Jag har aldrig förutom under dina lektioner tyckt att matte varit roligt, och känt mig fullkomligt bekväm med att misslyckas för att sedan förstå. Det vill jag tacka dig för, och vill att du ska höra nu. För mig är du definitionen av en profesionell lärare. Allt förtroende i dig, det värmer mitt hjärta att det finns lärare och framförallt människor som du!

Massa kramar AA”

Från: ”BB”
Datum: fredag 5 juni 2015 22:43
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Världens bästa lärare!

Hej Micke! Jag läste precis artikeln du hade skrivit till svt. Förstår att det är hur jobbigt som helst för dig och att du känner dig kränkt, men vi tycker så mycket om dig! Du betyder så sjukt mycket för hela vår årskurs och att inte ha dig i nian vore rent ut sagt skitjobbigt. Kan inte tänka mig att ha någon annan än dig i matte då du är så sjukt grym på det du gör. Ibland kan jag verkligen tycka det är så coolt hur en människa som du kan vara så smart och kunna så sjukt mycket saker. Fick en shock när jag läste artikeln och ville inte tro det jag läste. Vi alla hoppas med hela våra hjärtan att du väljer att stanna kvar med oss i nian, för vi behöver verkligen dig! Du är den bästa läraren jag någonsin haft, och känns faktiskt lite meningslöst att gå på kulturama nästa år ifall du inte jobbar kvar. Du gör alltid våran årskurs på sjukt bra humör och du får aldrig aldrig glömma hur mycket vi älskar dig Micke! Du betyder så mycket för oss och vi stöttar dig i det här så mycket vi bara kan! 

Ville bara säga det :)”

Från: ”CC”
Datum: fredag 5 juni 2015 23:02
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Snälla Micke sluta inte!

Hej Micke. 

Läste i en tidning på SVT om något problematiskt som hänt om någon elev/föräldrar/rektor som betet sig illa och underskattat dig som lärare och att du kände dig så kränkt att du va nära på att sluta. Jag  vill bara säga att jag kommer bryta ihop om du slutar. Nästan så att om du slutar, slutar jag. Vill inte ha någon annan i matte i 9:an. Det känns som om någon lärare kan hjälpa mig till A i nian så är det du. Du är pedagogisk och en super snäll person. När jag inte lyckas på proven så blir jag besviken på mig själv, därför att jag vet hur mycket du gör för oss. Jag vet att det är flera som känner samma sak. Vi tänkte skapa en Facebook grupp men kom på att du hatar sociala medier. 

Även om det är 1 elev som det inte funkar med, så finns det 74 elever som älskar dig. Micke du får inte sluta! Du är en av det bästa läraren jag haft! Snälla sluta inte. 

Massa kramar CC!”

”Den 2015-06-05 23:23 skrev ”DD”:

Hej Micke, jag ville bara säga att jag läste artikeln på SVT och blev
helt tårögd. 
Det är inte ofta jag bryr mig om lärare så pass mycket, men nu gjorde jag
det för,
Du är helt ärligt den bästa läraren jag någonsin haft, och jag hoppas mer
än allt annat att vi får ha dig i 9:an, både för att du är otroligt rolig
och skön, men också för att man faktist lär sig väldigt mycket på dina
lektioner. Blev helt paff när jag såg vad rektorn och mamman hade gjort
och vad dom har fått dig att gå igenom i år.
Fick även dåligt samvete för den gången jag sa att du inte hade något
hjärta, enfast du fattar att jag skämta så vill jag ändå bara klargöra
att så är det inte. För du har otroligt mycket hjärta Micke.
Blir helt tårögd när jag skriver detta, men
Vad som än händer så vill jag tacka för dom bästa matte åren i mitt liv.
Och jag hoppas så himla mycket att du stannar kvar.
Tror 75 av 75 elever känner som jag Micke!
Till den bästa läraren.
/DD”

Från: ”EE”
Datum: lördag 6 juni 2015 00:27
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Bästa mentorn och läraren!

Hej Micke, jag läste artikeln på SVT och blev helt chockad. Mamma visste inget om det och när jag läste upp den för henne blev jag tårögd. Jag är den personen som gråter väldigt sällan men det fick mig att inse hur mycket jag uppskattar dig. Jag har gillat dig och du har varit min favoritlärare sedan dag 1 och det tror jag att du vet! 

I början av sjuan så sa du att ditt mål var att alla skulle förstå och att alla skulle gå ut med bra betyg i nian. Jag tror garanterat att alla skulle gå ut med bra betyg om vi fortsätter att ha dig, för du är ju trots allt fantastisk och det tror jag 100% av årskursen tycker! 

Jag har sådan tur att ha dig som mentor och du stöttar och finns alltid där för alla. Jag vet inte vad som skulle hända om du slutade förutom att skolan skulle svämma över av 8:ans tårar. 

Självklart avgör du så att du mår bra men jag och alla andra hoppas verkligen att du stannar och det är jättesynd att det har blivit såhär. 

Kram EE!!!”

Från: ”FF”
Datum: lördag 6 juni 2015 01:23
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Snälla sluta inte!

När jag kom till kulturama var mitt absoluta hat-ämne matte.

Igenom hela mellanstadiet var jag uttråkad på varenda matte lektion pga av den totala onärvaron av lärarna. 

När jag sedan började sjuan  förväntade jag mig samma tomma matte-undervisning som jag alltid hade upplevt.

Det ända som hade bytts ut var ju läraren…

Micke du är den bästa lärare jag någonsin haft.

Du har pushat och motiverat mig till att göra mitt bästa på matte lektionerna (de flesta iallafall) och det är med stor ångest och sorg som jag deltar i de vilda diskussionerna som pågår på diverse sociala medier.

Jag tycker att matte är roligt tack vare dig!  Du har en otrolig begåvning som lärare men också en varm och inbjudande personlighet. Din musik och filmsmak är ju inte så dum den heller.

Du fick mig att känna mig trygg med siffror och jag blir uppriktigt sagt ledsen att nån gnällig knösmorsa (ursäkta uttrycket) ska komma och förstöra den bästa möjliga lärarens undervisning och framförallt gnälla på den!

Du är bäst Micke! Hoppas att du stannar…

Mvh din mentorselev FF”

”Från: ”GG”
Datum: lördag 6 juni 2015 10:45
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Din gamla elev

Hej Micke, 

Mitt namn är GG, du kanske kommer ihåg mig? Jag gick i kulturamas grundskola med 95orna och fortsatte i Kulturama Gymnasium. Brukade träffa dig snabbt på tvärbanan till eller från skolan. Jag hade dig i matte och bytte även till din mentorsgrupp pga en massa problem som du hjälpte mig igenom. 

Jag såg och läste en artikel som spridits på Facebook om dig. Helt sjukt hur föräldrar kan göra sådär. Sätta världens press på sina barn och att ens påstå att du är en dålig lärare. Du av alla?! Du är den bästa matteläraren jag haft genom alla mina skolår och jag önska att jag hade fortsatt ha dig i matte under gymnasiet också. Men tack vare att jag hade dig i matte 8-9an (om jag inte minns fel) så klarade jag av matten i gymnasiet. Du höjde mig från ett ostabilt G (mer ett IG) till ett VG vilket jag är oerhört tacksam över. Att kunna få en elev att gå från IG till VG är vad jag kallar en toppenlärare. Du gjorde lektionerna så intressanta och jag förstod så mycket mer. 

Tack för att du varit en sådan bra lärare och mentor! Och låt inte ”dåliga” föräldrar sänka dig. Det säger ganska mycket om en förälder om hen hör av sig på det sättet hen hört av sig till dig och vad föräldern gjort för att få sitt barn att få ett A. (Vilket nästintill med det nya betygsystemet är omöjligt att få)”

Från en förälder:

”Den 2015-06-06 12:45 skrev ”HH”:

Åh jag blir så bestört när jag nås av SVT nyheten.
Sån respektlöshet på alla nivåer.
Skickar massa kraft och tacksamhet för allt fint du ger och din
proffessionalitet. Har en enorm tillit till din kunskap och erfarenhet
till att göra korrekta bedömningar.
Tusen tankar till dig!”

”Från: ”II”
Datum: lördag 6 juni 2015 15:07
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Bästa läraren

Hej Micke!
Jag vet att många redan har skickat mejl till dig angående artikeln på SVT och jag ville också skriva ett mejl till dig för att förklara hur mycket jag behöver dig och att du är bästa läraren nånsin. Du är den bästa matte läraren jag nånsin jag har haft jag har lärt mig så himla mycket under tiden du har varit min matte lärare. Jag vet att jag kan blanda ihop saker ibland och att jag kanske inte är den bästa på matten men utan din hjälp skulle jag aldrig varit på den nivån jag är på matten idag. Och jag vill som många andra att du ska stanna och att allt ska lösa sig!
Du är den snällaste roligaste och duktigaste läraren som alltid kan hjälpa och har en bra sjukt bra planering vilket ger mig lugn. Förlåt om jag kan ha över mycket energi på lektionerna ibland men de är för att jag blir så glad när jag har matte. Du har gjort matten rolig och intressant. Du är den bästa läraren som jag haft både utanför klassrummet och i klassrummet! Och jag hoppas att du stannar.
Med vänlig hälsning II”

Från ytterligare en förälder:

”Från: ”JJ”
Datum: lördag 6 juni 2015 18:30
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Tack.

Hej Micke.

Jag förstår att du har fått många synpunkter på denna händelse och jag vill inte ta upp din tid med ytterligare åsikter. Jag vill bara säga att STÅ på dig Micke. Du har ALL support från mig som vuxen och förälder till elev i din klass. I natt kom min dotter och hennes klasskamrat hem och halv tre satt vi fortfarande uppe och pratade om denna händelse. Du har så himla fina elever och det är inte tack vare oss föräldrar utan det är tack vare DIG Micke. Det är du som gör att vi har kvar våra barn i skolan och det är du som stöttar våra barn. Utan dig Micke hade jag tagit ut min dotter för länge sedan med det gör jag inte för min dotter känner sig så trygg och glad att ha dig ”väldens bästa mentor” säger hon. Vidare hör jag ungdomarna prata om att du är så viktig för dem att om du skulle lämna skolan blir det en katastrof.

Nu vill jag inte du skall känna att du måste stanna kvar för den saken men ungarna behöver dig. Eleven i fråga har sin framtid med eller utan dig och han tillsammans med sin mamma kommer gå vidare men våra barn har en framtid med dig som mentalt stöd, du finns hos dem hela tiden speciellt nu när de sätter sina normer och bygger en bra grund. Dina värderingar är viktiga nu. Eleven i fråga och hans mamma finns överallt, på alla skolor och på alla arbetsplatser vi har dem runt om oss hela tiden och när de dyker upp, -rid ut stormen men ge inte upp, för det du gör Micke är rätt. Rätt för oss, rätt för våra barn och för samhället. 

Tack, JJ”

7 juni 2015: Rektorn skickar mejl till mig: ”Kallelse till möte måndag (8 juni) kl. 8.30. Med anledning av den uppkomna situationen vill jag träffa dig. Med på mötet är också skolchefen. Vi har även kallat platsombudet för LR (Lärarnas Riksförbund).” Jag svarar att jag vill ha ett möte där ett externt LR-ombud närvarar och att jag återkommer när jag fått kontakt med ett sådant.

7 juni 2015: Rektorn skriver ett meddelande på SchoolSoft till all personal på Kulturama om artikeln och skriver att Mikael Jacobssons agerande är problematiskt. Han skriver också ett meddelande till elever och vårdnadshavare med liknande innehåll.

8 juni 2015: Det är nu måndag morgon och jag är i en musiksal på Kulturama där jag och några andra lärare repeterar inför ett uppträdande som vi ska göra för eleverna i årskurs 9 på deras bal samma kväll. Rektorn kommer in i musiksalen och avbryter repetitionen, säger till mig att jag ska följa med. Jag följer med till hans rum där skolchefen sitter. Jag stannar i dörröppningen och säger att jag inte går med på ett möte utan ett externt LR-ombud. Rektorn svarar att jag ska stänga dörren och lyssna. Jag gör så och han säger att jag är avstängd med omedelbar verkan. Jag lämnar rummet och går för att ringa LR. När jag är i telefon med LR i ett av skolans klassrum får jag ett sms från rektorn där han skriver att jag inte får vistas i skolans lokaler, inte delta i några skolaktiviteter, min mejl blir frånkopplad, mitt passerkort stängs av. Jag lämnar skolan, chockad, promenerar hela vägen hem från Hammarby Sjöstad till Vasastan. Får kontakt på telefon med ett centralt ombud på LR som kommer att hjälpa mig vid ett möte som blir på onsdag 10 juni.

8 juni 2015: Rektorn skriver ett meddelande på SchoolSoft till all personal på Kulturama: ”På grund av den uppkomna situationen på skolan och fortsatt risk att elever far illa har jag beslutat att tillfälligt försätta Mikael Jacobsson ur tjänst”.

Rektorn skickar ytterligare ett meddelande på SchoolSoft till elever och vårdnadshavare: ”Mikael Jacobsson kommer inte att vara på skolan de sista dagarna på terminen. […] Mitt och skolledningens mål är att bedriva en trygg och säker skola för alla elever och vi har ett ansvar att så sker”.

8 och 9 juni 2015: Jag sitter hemma, chockad över att vara avstängd, känner mig utsatt och illa behandlad. Jag får inte delta i mina årskurs 8-elevers picknick eller mina årskurs 9-elevers bal.

8 juni 2015: Jag gör en anmälan till Skolinspektionen med diarienummer 2015:4944.

Det fortsätter att komma mejl från elever och föräldrar. Detta, från en förälder, fångar min uppmärksamhet lite extra:

Från: ”LL”
Datum: måndag 8 juni 2015 10:11
Till: Mikael Jacobsson <mikael.jacobsson@kulturama.se>
Ämne: Vill bara säga …
Vill bara skriva i allt som hänt under sista tiden att vi hemma hos oss verkligen hoppas att du INTE slutar!!!
Kan bara tala för vår son som tycker att du är toppen. Och vi två föräldrar som ibland blir väldigt trötta på Schoolsoft för det är så rörigt med andra lärares information som de lägger ut och som kan ställa till att det blir kaosigt hemma hos oss, eftersom vi alltid är med vår son så mycket när han pluggar och så ofta inte fattar vad det är som gäller.
Vi säger alltid – att med Mikael där funkar det alltid. För vår son går matten bara bättre och han känner sig stolt över sina resultat och faktiskt vill lära sig. Förut vara det alltid bråk så fort han skulle sitta med matteboken.
Så jag hoppas verkligen att inte ett par föräldrars tyckande gör så att en riktigt bra lärare slutar för då tycker jag synd om både vår son och hans klasskamrater.
Känner föräldrarna och vet att de kan riva upp himmel och jord …  
LL”
Den sista meningen fastnar i mitt huvud. ”Känner föräldrarna och vet att de kan riva upp himmel och jord…”. Det säger ganska mycket att någon som känner dessa människor skriver det till mig.

9 juni 2015: Jag pratar i telefon med Jonas Nordström, chefsjurist på Skolverket. Han anser att föräldrarnas påtryckningar är mycket allvarliga och uppmuntrar mig att JO-anmäla dem båda, vilket jag också gör. Här är ett utdrag ur min anmälan mot mamman: ”[Mammans namn] har skrivit mejl från sin jobbmejl till mig i egenskap av lärare på Kulturama Grundskola angående att höja betyget på hennes son i matematik. Hon har gjort påtryckningar och hänvisat till hennes titel och hennes uppdrag åt Skolverket. Hon har falskt anklagat mig för att trakassera hennes son och hon har hotat med anmälan till Skolinspektionen och med advokater. Hon har vidare kontaktat sin vän och kollega i Huddinge kommun för att denne skulle genomföra en prövning med hennes son i syftet att höja sonens betyg. Påtryckningarna startade i april 2014 och vänskapskorruptionen skedde alldeles nyligen i maj/juni 2015.” Det visar sig senare att ingen JO-anmälan leder någonvart.

10 juni 2015: Möte med rektorn, skolchefen och LR-ombudet. Skolchefen, som på pappret är rektorns chef, sitter tyst under hela mötet och agerar sekreterare till rektorn. LR-ombudet kräver att avstängningen ska upphöra med omedelbar verkan då det inte finns någon laglig grund för den. Rektorn och skolchefen ber att få ajournera sig, går ut en minut, kommer sedan in igen och rektorn säger ”vi går med på det”. LR-ombudet säger att jag kan begära skadestånd och jag svarar att det viktigaste för mig är att få upprättelse för alla de meddelanden rektorn skrivit till medarbetare, elever och vårdnadshavare där jag framstår som farlig för eleverna. Jag vill att rektorn ska skicka ett meddelande till alla ovan där han ber om ursäkt för sina olyckligt valda formuleringar. Rektorn lovar att det ska komma inom ett par dagar.

11 juni 2015: Vi har en gemensam dag på Lilla Kulturama i Danvikstull och Medborgarskolans nye VD kommer för att presentera sig. I sann friskoleanda pratar han om att expandera och starta nya Kulturama-skolor. Flera av mina kollegor berättar efteråt att de reagerade negativt på hans planer. Knappt har Lilla Kulturama blivit kvitt sina uppstartsproblem innan det är dags för en ny enhet. Vad hände med att satsa på kvalitet? Nej just det, dumt av mig. Det handlar ju naturligtvis om att maximera vinst. Har man stor efterfrågan handlar det endast om att anpassa tillgången och att få in så mycket skolpeng som möjligt.

11 juni 2015: Flera av mina vänner kontaktar mig och berättar att mamman skriver om mig på sin Facebook-sida. Hon skriver: ”vår matematikälskande son fick en ny matematiklärare som omedelbart började trakassera honom”, hon skriver mitt namn, att inte ett korn av sanning är redovisat i artikeln på svt.se och uppmanar alla att dela. Någon som verkar vara bror till mamman skriver som kommentar: ”Jag delar och uppmanar alla mina vänner att göra det samma och visa vilket kräk Mikael Jacobsson är.”

11 juni 2015: Under kvällen gör jag en polisanmälan om förtal (5000-K721351-15) men får besked efter ett par dagar med beslutet ”förundersökning inleds inte”.

16 juni 2015: Rektorn mejlar mig ett förslag på text apropå den ursäkt som han lovade skulle skickas till alla medarbetare, elever och vårdnadshavare. Jag anser att texten är felaktigt formulerad (den är mest fokuserad på att jag har gjort fel) och jag ger därför förslag på ändringar.

17 juni 2015: Rektorn mejlar mig en reviderad text och skriver ”så här blir det”. Jag är fortfarande inte nöjd.

18 juni 2015: Rektorn skickar meddelandet på SchoolSoft som jag har uttryckt att jag inte är nöjd med. Det är dessutom över en vecka efter skolavlutningen och en dag innan Midsommarafton. Vem kommer att logga in på SchoolSoft och läsa meddelandet?

Sommaren 2015: Jag och familjen åker utomlands på semester och jag gör mitt bästa för att koppla bort allt som har hänt. Efter några veckor börjar jag kunna lägga saker och ting bakom mig och jag hoppas innerligt att allt ska bli bra under det kommande läsåret.

12 augusti 2015: Har ett möte med rektorn om det som hände i juni och fortsättningen. Vi är båda positiva och vill lägga det som hände bakom oss. Rektorn säger att han är medveten om att jag har stöd från många elever men att jag bör veta att några i NN:s klass har sagt att de inte vill ha kvar mig som lärare. Jag försöker ändå intala mig själv efteråt att det var ett positivt möte.

20 augusti 2015: Kallas till möte med rektorn och kuratorn där vi ska diskutera en ”medling”. Jag säger på mötet att jag gärna förklarar för NN varför jag gick ut i media och att jag inte hade för avsikt att skada honom med artikeln – även om jag inte skulle kalla det en medling då jag och NN mig veterligen aldrig har haft någon konflikt. Jag får frågan om jag kan tänka mig att be om ursäkt (?) till föräldrarna. Jag svarar nej samt att jag har polisanmält mamman för förtal p.g.a. hennes Facebook-inlägg. Kuratorn säger att jag har agerat oetiskt och att det borde finnas etiska riktlinjer för lärare samt att ”i min värld polisanmäler man ett knivöverfall”. Jag svarar henne att hon beter sig oprofessionellt och att jag inte är intresserad av att höra hennes personliga värderingar. Efter mötet känner jag mig orättvist behandlad och påhoppad.

24 augusti 2015: Rektorn delar ut ett papper, ”Tystnadspliktsåtagande”, under personalmötet som all personal ska skriva under. Det är första gången något sådant händer sedan jag började arbeta på Kulturama 2010. Jag säger till mina kollegor på vägen ut att vi bör diskutera detta med facket innan någon skriver på. Biträdande rektorn hör mig och säger att tystnadspliktsåtagandet har förhandlats fram tillsammans med facket. I tystnadspliktsåtagandet står det bland annat att lärare inom Medborgarskolan kan få betala böter om man diskuterar elever eller vårdnadshavare med andra kollegor om det inte är absolut nödvändigt.

25 augusti 2015: Kallas till möte med rektorn. Han har föregående dag (24 augusti) haft möte med NN och mamman. Rektorn säger till mig att jag fortsättningsvis inte får vara med på möten där NN ska diskuteras. Varje onsdag när jag har arbetslagsmöte med mina kollegor i arbetslaget så ska jag lämna mötet när NN ska diskuteras. Samma sak varje termin när det är en stor mitterminskonferens med alla undervisande lärare, rektor och elevhälsoteam. Det betyder att ca 15 anställda på skolan ska titta på medan jag avlägsnar mig från mötessalen så att de kan diskutera NN. Vidare vill NN ha ett skåp på en plats i skolan där han stöter på mig så lite som möjligt. Rektorn ska se till att det blir så. Jag frågar hur vi ska göra under t.ex. julshowen i Filadelfiakyrkan där alla elever och lärare träffas och hjälps åt i logerna mellan föreställningarna. Rektorn pratar om att olika lärare kan ha ansvar för olika elevgrupper. Hur ska det gå till, tänker jag? Ska jag då inte få träffa andra elever som placeras i NN:s grupp? När jag har gått från mötet känner jag mig tom och energilös. Kränkt.

På kvällen får jag ett sms från vårt lokala fackliga ombud. Ombudet har tagit reda på att ”Tystnadspliktsåtagandet” inte alls är framtaget i samråd med facket (som biträdande rektorn hävdade).

26 augusti 2015: Jag får ett mejl från rektorn där det står att jag kan planera annat under senare delen av arbetslagsmötet. Han och kuratorn ska då komma och diskutera NN med mina arbetslagskollegor. Jag säger till mina kollegor att jag inte orkar vara med på mötet alls. Tanken på att bli utskickad från mitt eget arbetslagsmöte gör att jag tappar all kraft och åker hem. Kl. 17:45 träffar jag en advokat på Juristhuset i Gamla Stan. Han bekräftar att jag har utsatts för ”kränkande särbehandling” och säger: ”det är ett av de värsta fall jag har sett, hur orkar du stå upp?”. Jag känner att det är svårt att hålla tillbaka tårarna.

28 augusti 2015: Min advokat ringer upp mig och berättar att han har haft ett samtal med rektorn. Advokaten tog upp den kränkande särbehandlingen och rektorn svarade att han inte tänker backa, ändra beteende eller be om ursäkt. Advokaten frågade rektorn om han har förtroende för mig varpå rektorn svarade ”nej”. Advokaten frågade då rektorn om han vill bli av med mig och hitta en ekonomisk lösning. Rektorn svarade att han behöver fråga sina överordnade. Han ringer senare tillbaka och svarar ”ja”. När advokaten har berättat allt för mig och som avslutning säger ”det är mycket allvarligare än jag kunde tro” lägger jag chockad på telefonen och kramar om två av mina kollegor i arbetslaget.

29 augusti 2015: Jag har ett långt telefonsamtal med min närmaste kollega, SS. Jag berättar för honom att jag kommer att göra allt för att få vara kvar resten av läsåret.

1 september 2016: Jag och min sambo går på konsert med ett av mina favoritband, Allah-Las. När första låten kör igång känner jag hur tårarna börjar strömma ned för mina kinder. Jag inser vilket känslomässigt vrak jag är på grund av allt som händer. Konserten är bland det bästa jag har sett och efteråt känner jag mig trots allt uppfylld av musikupplevelsen.

2 september 2015: Sent på eftermiddagen, nära inpå arbetslagsmötestiden, får jag ett mejl från rektorn som innebär att jag återigen stängs ute från den senare delen av mitt arbetslagsmöte. Denna gång bestämmer jag mig för att försöka vara stark och att möta rektorn och kuratorn när de anländer till vårt möte istället för att göra det lätt för dem och inte vara där. De kommer in mitt under mötet och tittar nervöst på mig och mina kollegor. Rektorn frågar med flackande blick: ”är ni klara…?”. Jag ställer mig upp och säger högt: ”dags för dagens kränkande särbehandling” och lämnar rummet.

3 september 2015: Min advokat ringer upp mig och berättar att han har blivit uppringd av Medborgarskolans advokat från Moll-Wendén i Malmö. Hon säger till min advokat att hon hade sett till att få mig avskedad om hon hade blivit inkopplad i juni samt att hon ska återkomma med dag för ett möte.

4 september 2015: Jag och två kollegor åker ut och hälsar på klass 9A och klass 9B på deras gemensamma klassresa. När vi kommer fram får jag många kramar av de föräldrar som är där och hjälper till. De säger till mig att de är så glada att se mig och att jag är kvar som elevernas lärare i årskurs 9. Jag tänker att jag verkligen hoppas att allt som pågår just nu, som de inte vet något om, ska lösa sig på något sätt.

7 september 2015: Jag pratar med Kulturamas två lokala fackliga ombud. Ett av ombuden har fikat med Medborgarskolans VD och frågat honom om de är nöjda med hur de har hanterat situationen med mig. VD:n svarar ”vi har varit generösa och har hela tiden en utsträckt hand”. Det andra ombudet berättar att skolchefen på gymnasiet har sagt till henne att ”det finns saker med den här familjen som vi inte kan berätta och som skulle förklara vårt agerande…”.

8 september 2015: Min advokat ringer upp mig. Medborgarskolans advokat har ringt och föreslagit möte 16 september. Jag är orolig inför mötet men min advokat lugnar mig med orden: ”det är de som har gjort massor av fel, du har inte gjort ett enda” samt ”de kan inte säga upp dig” och ”deras advokat verkar lösningsorienterad”. Jag säger till min advokat att jag verkligen vill vara kvar till juni och följa mina nior som jag har haft sedan årskurs 7 ända in i mål”.

9 september – 15 september 2015: Jag försöker koncentrera mig på lektionerna och eleverna även om jag varje dag tänker på mötet. Har ständig spänningshuvudvärk, sover och äter dåligt.

Skolinspektionen kommer och gör en tillsyn på skolan. De intervjuar bland andra en klasskamrat till NN. Jag får höra att NN har skickat sms till klasskamraten och skrivit ”säg dåliga saker om Micke Jacobsson när du blir intervjuad”. Detta bekräftas senare av klasskamratens pappa.

15 september 2015: Jag har lektioner med 9A, 9B och 9C och peppar dem inför det kommande provet om två dagar (17 september). ”Vi ses på torsdag!” är det sista jag säger.

16 september 2015: Jag åker till Kulturama och har lektion med 7A. Jag skriver på tavlan i klassrummet till 9C som ska ha vikarie på grund av att jag ska på möte: ”Jag är på möte. Repetera inför provet imorgon, förhör gärna varandra och var snälla mot vikarien. Vi ses imorgon! 🙂”.

Kl. 13:20 träffar jag min advokat utanför Hagagatan 23A. Han kommer att gå in till mötet utan mig, ”så gör jag i 99 % av alla fall, det är bäst med tanke på att det kan bli upprörda känslor”, säger han och fortsätter: ”ta en promenad, jag ringer dig om 30-45 minuter när det är dags att stämma av hur mötet har gått så långt”. Jag säger att han inte får glömma att prioritet nummer ett är att jag ska vara kvar till juni. ”Självklart” svarar min advokat och går in till mötet. Jag tar en promenad och sätter mig på en parkbänk i Vanadislunden. Får ett lycka till-sms från min närmaste kollega SS. Efter bara ca 10 minuter ringer min advokat till mig och ber mig komma tillbaka. När vi ses utanför Hagagatan 23A så ser advokaten blek och lite osäker ut. ”Det är värre än jag någonsin kunde tro”, börjar han. ”De vill få bort dig på en gång, det existerar inte att du ska få vara kvar till juni. De erbjuder dig 100 000 kr för att du ska gå med på att sluta omedelbart.” Jag blir chockad men svarar ”inte en chans”. Jag frågar advokaten: ”har du förklarat för dem att det blir bäst och tryggast för eleverna om jag är kvar till juni?”. Han svarar ”ja, det har jag, men de vill inte ha kvar dig på skolan. De bryr sig inte om några sådana argument. Förresten, rektorn är inte ens med på mötet, det är bara deras advokat och skolchefen”.

Efter detta vidtar mer än fyra timmars förhandlingar. Vid flera tillfällen säger jag till min advokat att jag vill att vi avslutar mötet. Men han säger att jag måste tänka på mig själv och min familj. ”De hotar med att ta till ett batteri av åtgärder. Du kommer att bli kallad till ett möte redan imorgon där du kommer att få ännu fler förhållningsorder och restriktioner. De hotar med avsked och att stämma dig på skadestånd. Du kommer att få svårt att få ett nytt jobb. Om du istället skriver på ett avtal idag så får du ett skadestånd/avgångsvederlag och goda referenser. Du har inget val.” Jag svarar att jag ändå vill ta risken. Advokaten svarar att det aldrig tidigare har hänt att en klient inte har lytt hans råd. ”Någon gång måste bli den första svarar jag.” Han ler och säger att han är imponerad av min integritet och mitt rättspatos men att jag måste tänka på min familj. Vi diskuterar att jag har lånat pengar av min svärfar till advokatarvodet, mina bostadslån, han berättar om en rektor som inte kunde få ett nytt jobb på flera år efter att han blev avskedad. Advokaten avslutar sina argument med: ”se mig som din läkare. Jag säger till dig, min patient, att du måste genomföra den här operationen. Annars överlever du inte.” Till slut efter ca 4,5 h har advokaten övertygat mig om att jag måste skriva på. Jag frågar vilken dag de kommer att ha klart ett kontrakt. Advokaten svarar: ”de har redan ett kontrakt klart, de hade förberett ett till det här mötet”. Jag får en mycket olustig känsla i kroppen. Jag har blivit hotad och utpressad och jag ger med mig. Fy fan. Efteråt träffar jag min sambo och berättar om hela händelseförloppet, sedan ringer jag min mamma och sist min närmaste kollega SS. Jag är ledsen, arg och chockad. Medborgarskolan med sin humanistiska värdegrund drar sig alltså inte för att använda sig av hot och utpressning – rena maffiametoderna.

På kvällen skickar jag ett sms till rektorn:

Jag: Har jag din tillåtelse att komma tidigt imorgon bitti och packa samt säga hej då till eleverna?

Rektorn: Vi har bestämt att du kan träffa din mentorgrupp kl.15.05 imorgon tillsammans med mig och biträdande rektorn. Jag kommer buda hem dina saker imorgon. Jag möter upp dig i receptionen kl.15.00. Där kan du då lämna nycklar och passerkort. Det betyder att du inte kan vara i skolan före kl.15.00.

Jag: Betyder det att jag inte får säga hej då till övriga elever?

Rektorn: Återkommer med svar imorgon fm.

Jag: Du behöver inte återkomma. Jag är för knäckt för att kunna komma.

17 september 2015: Jag lämnar in dator, nycklar och passerkort på Hagagatan. Innan har jag fått ett sms från rektorn där han skriver att VD:n möter mig i receptionen 12:00. Jag ser till att gå dit tidigare och lämnar allt snabbt för att slippa behöva träffa någon.

Det första mejlet kommer från en elev:

Från: ”OO”
Skickat: den 17 september 2015 11:09:44
Till: Jacobsson, Mikael
Ämne: Är allt ok?

Hej micke! Alla här på skolan undrar om allt är ok och om något har hänt! Många spekulerar om varför alla lärare ser ledsna och trötta och att du inte är här!
Det är svårt att konsentrera på skolan när alla är stressade och din frånvaro väcker oro inom många här.

snälla svara!

Mvh OO”

På eftermiddagen kommer en omtänksam kollega till mina kvarter och bjuder mig på en fika. Hon berättar att hon under dagen frågade biträdande rektorn om mig och fick till svar att hon skulle sluta ställa frågor för sitt eget bästa.

Senare under eftermiddagen börjar det rasa in sms, mejl och telefonsamtal. Ett sms från ett nummer jag inte känner igen lyder bara ”kom tillbaks snälla”. Jag ringer upp och det är en av mina mentorselever som gråtande frågar vad som har hänt. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna när jag pratar med henne.

Ett av mejlen är från en förälder, PP, som kommer att utgöra ett oerhört stöd under en lång tid framöver.

”Från: ”PP”
Skickat: den 17 september 2015 16:39
Till: Jacobsson, Mikael
Ämne: Kan du kontakta mig?

Hej Micke!

Fick nyss riktigt tragiska nyheter om att du åter igen inte arbetar på Kulturama. Jag skulle uppskatta att få höra från dig vad det är som hänt innan jag uppmuntrar min son och hans klasskamrater till att göra sina röster hörda. Du kan nå mig på ********** – eller om du vill träffas istället så kommer jag på stört!”

Från en annan förälder:

Från: ”QQ”
Skickat: den 17 september 2015 19:06:55
Till: Jacobsson, Mikael
Ämne: Re: SV: Matte

Hej Mikael
Vi fick meddelande från rektorn om att du har valt att sluta på Kulturama. Jag förstår att du kanske inte kan skriva detaljer, men jag känner det som att det är något som inte stämmer. Annars är jag säker på att du hade talat med dina elever om saken och inte bara packat dina lådor och lämnat skeppet. Det känns inte som du. Du skulle aldrig lämna dina elever i sticket utan att en god lösning skulle finnas. Som jag uppfattar det nu så ska de dras med vikarier tills de hittar en ersättare.
Samtidigt förstår jag att eleven i fråga som har varit borta hela terminen ska komma tillbaks till skolan på måndag. Väldigt märkligt.
Jag hoppas att du finner en skola som uppskattar dig och nu ska rektorn få en redig utskällning…
Kämpa på
QQ”

Jag får rapporter om vad som har hänt på skolan under dagen från elever, föräldrar och kollegor. Rektorn samlade alla nior kl 15 och läste ur ett manus: ”vi har kommit överens i god ton om att Micke Jacobssons anställning ska upphöra idag”. Eleverna blir ledsna och arga, en elev ropar: ”tror du att vi går på det?”. En annan säger: ”du är den sämsta rektorn jag har haft”. Elever sparkar på skåp och väggar och andra börjar tapetsera skolan med lappar där det står ”MICKE”.

IMG_3259Bild tagen av elev utanför rektorns kontor 17 september 2015.

På kvällen får jag ett mejl vidarebefordrat som föräldern PP har skickat:

”Från: ”PP”
Datum: 17 september 2015 21:53:19 CEST
Till: ”Elever, föräldrar, personal, ledning”
Ämne: Mikael Jacobsson har ”slutat”

Hej,
Detta email skickas individuellt till samtliga elever och föräldrar som har en korrekt email-adress i schoolsoft. Lärare till ÅK 9 och annan personal på skolan samt två utomstående personer som jag bedömt kan vara berörda av detta är också med i mottagarlistan. Skolans rektor och de två biträdande rektorerna är med på listan. Totalt 194 personer.
Jag är inte ute efter att samla in åsikter och föra talan vidare till någon högre instans. Jag tycker att skolans ledning nu bevisat att man inte har våra barns bästa i åtanke när man driver skolan. I början på terminen hette det att man haft bra samtal och man fick känslan av att detta kunde bli ett riktigt bra år där alla lärt sig något från de otrevligheter som avslutade förra terminen.
Jag har ganska stor erfarenhet av arbetsgivare, både bra och sämre, och när man hör formuleringen ”…har skett i god anda.” samtidigt som man ser reaktionerna på både elever och övriga lärare, samt det faktum att Mikael J inte själv talar om för eleverna att han valt att sluta så kan jag bara dra en slutsats och det är att det är skitsnack. Förra ”ronden” var jag mycket återhållsam kring att dra slutsatser, eller använda starka uttryck men nu tror jag hoppet är ute för att våra elever skall få ha en så duktig och engagerad matte-lärare under deras sista år.
Det förbluffar mig fortfarande att [rektorns namn] låter ett barns föräldrar orsaka så mycket problem för så många andra barn, föräldrar och personal. Notera nu noggrant att jag på inget sätt varken kritiserar barn eller föräldrar – de skall kämpa och slåss för sitt barn. Det har jag gjort tidigare men helt utan samma tillmötesgående från [rektorns namn] som dessa föräldrar fått. Jag lägger hela ansvaret på [rektorns namn].
Som vanligt när det händer saker och ingen inblandad vill eller får förklara varför det hänt så blir det en hel del spekulationer. Det jag vet är att skolinspektionens besök igår inte har något med dagens händelse att göra. Det kan till och med vara så att skolinspektionen kan vara vårt enda hopp till att reda ut arbetssituationen för våra kvarvarande lärare. [Förälders namn] har kontaktat dem och deras initiala reaktion var att om det ”påverkar skolan som helhet” så kommer de ta upp ärendet.
Det är tur att de har kvar så många andra fina och duktiga lärare men jag är orolig för hur de mår. Det är inte bra för individen att arbeta på en arbetsplats där ledarskapet inte fungerar. Jag hoppas verkligen att [rektorns namn] vaknar upp och fattar detta innan våra barn drabbas ytterligare av skolans dåliga beslut.
Jag har hört att barnen tänker strejka i morgon. De har mitt fulla stöd men jag tror inte att det kommer påverka situationen så om man kan komma på andra förnuftiga sätt att visa sitt missnöje utan att den egna skolgången blir ännu mera lidande så vore nog det bättre.
På onsdag den 23 sept kl 17:00 har vi föräldramöte. Jag hoppas innerligen att [rektorns namn] kommer för att lyssna på oss och om möjligt, förklara beslutet att i god anda tillåta Mikael J avgå från sin post som en av skolans bästa lärare.
Mvh,
PP
PS, jag har blivit ombedd att skicka vidare ett mail från [förälders namn] som nått 9B. Några av er kommer då få detta två gånger.
Hej, vet inte hur många som hört vad som hänt i skolan idag, men Micke Jakobsson har alltså slutat med omedelbar verkan. Barnen blev inkallade på ett möte med rektorn där dom blev informerade om detta. Ingen annan info fick dom utan allt är sekretessbelagt enligt rektorn. Detta orsakade såklart minst sagt väldigt upprörda känslor hos alla barn. Jag åkte ner till skolan för att få nån slags information men bemöttes av rektorn med tystnad. Barn stod och grät överallt och dom hade täckt skolans väggar med lappar med Mickes namn på. [Förälders namn], en annan förälder har idag ringt till skolinspektionen som för övrigt besökte skolan igår. Dom tog emot den infon vi hade om dagens händelser och skall höra av sig till oss imorgon. Deras åsikt var att om detta påverkar merparten av eleverna i skolan så kommer dom agera. Enligt min åsikt påverkar detta alldeles för många barn. Detta innebär att vi i nuläget inte har någon behörig lärare i matematik.
Många av Mickes elever kommer att skolstrejka imorgon. Jag håller som förra gången skolans ledning ansvarig för detta kaos och jag vägrar att släppa det här och låta mig tystas. Så många fantastiska lärare finns inte, vi ska hålla i dom vi har med näbbar och klor.
På onsdag är det föräldramöte, då är det ett bra tillfälle att kräva svar.
Med vänlig hälsning,
VV”

Jag får ytterligare ett vidarebefordrat mejl, som VD:n skrivit till en förälder:

”Från: ”VD”
Datum: 17 september 2015 21:00:14 CEST
Till: ”[Förälders namn]”
Ämne: FW: Kulturama Hammarby Sjöstad, vad är det som händer?!?

Hej [förälders namn],

Tack för ditt mail. Som vd och styrelseledamot i Medborgarskolan Stockholmsregionen är jag informerad om viktiga personalförändringar.

Jag beklagar att du verkar ha missuppfattat den information som getts till eleverna idag och som skickats ut till er föräldrar. Jag ska med detta mail försöka räta ut de frågetecken som jag ser finns och besvara dina frågor, Jag förutsätter att du har fått den information som [rektorns namn] skickade ut till samtliga föräldrar i år 9 idag?

Det stämmer inte att Mikael Jacobsson avskedats. Mikael har på egen fri vilja slutat vid Kulturama efter en överenskommelse mellan Mikael och Kulturama som skett i god anda och som bägge parter, dvs både Mikael och Kulturama är nöjda med. Ingen har ombett Mikael att sluta.

Mikael har varit en mycket uppskattad lärare av elever och föräldrar under de år han varit anställd vid Kulturama. Eftersom detta olyckligt sker så snart efter terminsstart kommer vi nu att lägga stora resurser på att snabbt hitta en bra ersättare.

Skolans fokus är nu att säkra att eleverna får den bästa undervisningen i en rofylld miljö. Eftersom förändringar som kommer hastigt alltid väcker många frågor är det viktigt att vuxna i skolan tar ansvaret och finns tillgängliga. Det har vi säkrat upp resurser för.

Återigen beklagar jag om du, och andra föräldrar, missuppfattat situationen. Jag hoppas däremot att detta har gett mer klarhet. Har du ytterligare frågor är du välkommen att höra av dig.

[VD:s namn]
VD”

18 september 2015: Det kommer ett bud med en påse med några av mina filmer. Massor av mina saker saknas. Jag sms:ar rektorn som på kvällen skickar ett expressbud med några till saker. Fortfarande saknas en hel del. Ytterligare ett bud kommer tre dagar senare. Jag undrar vad alla dessa bud/expressbud kostar och frågar mig själv om jag är så farlig att det är värt att lägga alla dessa pengar på det istället för att låta mig komma och hämta mina saker?

Jag träffar på en anställd från Påhlmans gymnasium (som också lyder under Medborgarskolan). Hon berättar att rektorn på Kulturama fick en rejäl löneförhöjning då han nyligen blev ansvarig för Medborgarskolans skolhälsovård. Han gör dock inget annat än att kassera in löneförhöjningen, det är istället skolsköterskan på Påhlmans gymnasium som gör allt jobb.

Följande mejl skickas ut till personalen på Kulturama från ledningen:

”Vi förutsätter att alla nåtts av den information som skickades ut till samtliga föräldrar och elever i år 9 igår torsdag.

Att Mikael Jacobsson lämnar sin tjänst vid Kulturama sker av egen fri vilja. Han har aldrig ombetts att avsluta sin anställning. Varför Mikael valt att avsluta sin anställning kan vi som arbetsgivare inte kommentera. Vi kan bara berätta att det skett genom en överenskommelse mellan Mikael och skolan, en överenskommelse som skett i god ton.

Det som är mycket olyckligt är att gissningar och rykten, baserat på felaktigheter, tillåts få gro. Det är vårt ansvar som skolledning att stävja detta snarast möjligt. De spekulationer och rykten som figurerar berör såväl enskilda lärare som elever vilket är mycket allvarligt och helt oacceptabelt.

I vår strävan att upprätthålla en positiv och öppen dialog med elever och föräldrar måste vi däremot ta hänsyn till dessa enskilda individer. Det innebär att vi aldrig kommer att kunna berätta allt. Det är vår skyldighet som skola och arbetsgivare. Skolan måste också vara en trygg miljö för våra elever, och lärare. Det är ett ansvar som vi alla, skolan och alla föräldrar, måste bidra till.

Avslutningsvis vill vi återigen betona vikten av att nu säkrar att eleverna får den bästa undervisningen i en rofylld miljö.”

En förälder vidarebefordrar ett mejl som hon har skickat till Ella Berger på SVT Nyheter. Här är en rad från slutet av mejlet:

”Efter över ett decennium i ett av Europas tuffaste maffialänder, känner jag väl igen metoden. Skrattar för mig själv och läser att Mikael Jacobsson härmed har fått sparken och är satt med munkavel. Ett rättvist och demokratiskt samhälle hade gett honom en röst, en röst som Medborgarskolan nu stängt”

Jag får ett mejl från föräldern PP som berör mig enormt mycket:

”Hej igen
Det gör ont att se hur ledsen min son är och jag måste dela med mig av detta. Idag såg jag hur de kvarvarande lärarna stöttade våra elever och hjälper dem bearbeta alla de olika känslor det tvingats uppleva. Allt känns så onödigt och på något vis overkligt. Jag pratade med rektorn, inte med hopp om att något skulle förändras eller förklaras, utan bara för att påpeka vilken otroligt tuff framtid han har framför sig. Jag är osäker om jag formulerade mig så att det budskapet kom fram. Jag har hört flera föräldrar som nästan desperat försöker få gehör från någon eller något så att detta elände kan försvinna. Sedan tittar jag tillbaka på min son som just nu är helt försvunnen i sina egna tankar och hans underbara personlighet tycks vara borta. Jag hoppas och ber att detta inte lämnar ett permanent sår samtidigt som jag vet att det redan är för sent.
PP
Orolig förälder”

Föräldern QQ vidarebefordrar det mejl han har skickat till rektorn och skolchefen:

Jag hörde inte av mig någonting förra vändan med Mikael Jacobsson, men nu tycker jag måttet är rågat. Vilket förvånansvärt dåligt politikerdravel du kommer med! Vi har haft så pass mycket med Mikael Jacobsson att göra under åren för att veta att han ALDRIG, under inga omständigheter, skulle lämna sina elever på dagen, utan förklaringar eller samtal med dem innan. Dessutom en bit in på den gångna terminen. Det är så uppenbart att han har fått gå av någon anledning. En gissning om att det har att göra med föregående termins händelser är ganska lätt att göra. Speciellt eftersom eleven som inte har varit i skolan på hela terminen nu ska börja komma igen på måndag. En tillfällighet? Vad är problemet med att Mikael är kvar på skolan, enligt dig och elevens familj? Mikael skulle väl inte ha undervisat honom i matematik denna termin hur som helst? Är det då ett problem att de vistas i samma byggnad?

Om nu Mikael själv valde att avsluta sin anställning, hur kan det då finnas en sekretess och andra personer inblandade vars integritet och trygghet ni måste tänka på? Antingen valde Mikael att sluta sin anställning frivilligt eller så gjorde han det inte. Gjorde han det INTE, och INTE i god ton så ljuger ni för alla föräldrar. Tyvärr framstår det så för alla föräldrar och elever just nu. Att skriva som du gör att han slutade enligt egen önskan men sedan skriva att ni inte kan tala om alla detaljer för att skydda enskilda personer vittnar om att du inte talar sanning i frågan. Är det enligt egen önskan så finns det väl ingen som behöver skyddas? Ytterligare en sak som pekar på att Mikael inte gick frivilligt är att han slogs för att få stanna kvar i slutet på förra terminen och var så glad när han fick det. Om han hade velat sluta på skolan frivilligt så hade han gjort det under sommaren. Han hade haft hur lätt som helst att hitta en annan anställning om han hade velat. Varför skulle han då ha väntat tills nu med att säga upp sig? På dagen! Det finns ingen logik. Kanske ville han nu bara vara elak mot sina elever som han firade med i slutet på förra terminen…
Dessutom är det väl så att om han säger upp sig själv så är det en viss uppsägningstid som gäller enligt avtal? Vanligen är det på tre månader. Jag finner det märkligt att ni på skolan skulle godkänna att han lämnar på dagen och sätter ett sjuttiotal elever och skolledningen på pottan om det inte var så att ni ville att han skulle gå.
Du skriver att ni vill ha en positiv och öppen dialog med föräldrar och elever. Vidare skriver du att de som har frågor får ställa frågor till er och att ni är öppna för det. Men de som ställer frågor till er får ju inga svar. Det är lätt att skriva att man ska ställa frågor om man bara bemöter frågorna med tystnad.

Att problemet med eleven i fråga uppkom över huvud taget är ditt fel. Att inte rådfråga undervisande lärare, och förste lärare i ämnet, gällande hans elevs betyg är ett dåligt ledarskap. Du skapade därmed konflikten. Jag förstår det som att du och föräldrarna anser att Mikael hängde ut eleven i media. Då var min son lika uthängd. Han var också en av de tre som Mikael skrev läste en högre årskurs matematik. Och vi känner oss inte kränkta. Enda anledningen till att det kom ut var att föräldrarna drog igång en cirkus och att eleven själv själv talade vitt och brett om saken med andra elever, samtidigt som du skrev ett allmänt brev om att Mikael är avstängd från skolan. Hade ni haft lite is i magen så kunde det ha hållts betydligt mer ”hemligt” och inte blivit så enormt stora reaktioner.

Jag tror även att du vill bli av med en obekväm och ”illojal” lärare. Du misslyckades med att få honom sparkad i förra terminen men nu har du fått din önskan. Jag är god vän med två stycken rektorer så jag har frågat en om hur man som rektor kan göra sig av med en lärare som man inte vill ha kvar på skolan. Han sade att det finns några olika sätt. Ett sätt är att ge läraren sämre klasser, arbetstider, dåliga löneförhöjningar osv. tills läraren vantrivs och önskar byta skola. Det sättet tar så klart lite tid och är inte garanterat. Ett annat är helt enkelt att avskeda läraren men då måste man på något sätt få läraren att skriva under ett avtal om att läraren säger upp sig och där man samtidigt ingår ett tystnadslöfte och hot om vite om avtalet bryts. Det är lite mer komplicerat. Han sade att det borde vara lättare för en stor privatskola som Medborgarskolan som säkerligen har advokater som arbetar för dem än det kan vara för en kommunal skola. Helt enkelt hot till tystnad. Jag låter dig dra slutsatsen om vad jag tror har hänt.
Men om ni inte har något att dölja så kan ni ju alltid be Mikael själv få komma och berätta på föräldramötet om varför han valde att gå på dagen. Det borde ju då inte vara ett bekymmer då ert samtal var i så god ton och att det var hans eget val.

Om ni nu vill elevernas bästa så har ni nu gjort tvärtom. De blir av med sin lärare sista året i grundskolan och inför förberedelserna till nationella proven. De måste ha vikarier under… hur länge? Hur lätt är det att hitta en behörig lärare när terminen är i full gång som kan komma och jobba hos er nu? Jag är väl medveten om vilka enormt stora bekymmer massor med skolor har att hitta en behörig och duktig lärare under normala anställningsperioder. Framför allt inom Mikaels behörighetsområde. Hur tänker ni på elevernas bästa genom att ta bort den lärare som de verkligen tycker om och som är kompetent inom sitt område?
Dessutom så är det flera andra lektioner som har missats på grund av att detta behöver pratas om och ältas. Det har skapat kaos och otrygghet bland elever och personal. Så hur menar du att ni säkrar att eleverna får den bästa undervisningen i en rofylld miljö?

Jag räknar med att alla frågor jag har ställt i detta brev är besvarade efter föräldramötet.

Det är tråkigt att ha förlorat allt förtroende för er i skolledningen. Vi har under alla år talat så gott om Kulturama och det är ett tjugotal elever som har valt skolan efter att vi har talat med dem och hur fantastiskt bra det är. Vi har hyllat dig och berättat vilken närvarande och bra rektor du är. Nu känns det som om du kryper undan som en politiker och kommer med konstiga bortförklaringar. Det har gått från A till F.

19 september 2015: Jag träffar min närmaste kollega SS. Det blir en känslosam kväll där vi pratar igenom allt som har hänt och jag läser upp flertalet mejl som jag har fått från elever och föräldrar.

21 september 2015: I ett telefonsamtal berättar jag allt för det centrala ombudet på LR. Hon säger ”jag skulle vilja få den där fega jävla [rektorns namn] sparkad”. Hon berättar också att biträdande rektorn har ringt henne och kritiserat facket för att försvåra dialogen mellan personalen och ledningen på Kulturama.

23 september 2015: Egentligen skulle jag och mitt arbetslag denna kväll haft ett föräldramöte med åk 9. Istället möter rektorn och VD:n föräldrarna och säger följande: ”Micke Jacobsson ville ha ett möte för att diskutera sin arbetssituation, under det mötet kom vi överens om att hans anställning skulle upphöra, han slutade av egen fri vilja och han fick möjlighet att komma och säga hej då till eleverna”. De presenterar också min ersättare. Flera föräldrar blir lugnade eftersom deras barn hade denna lärare i årskurs 6 och redan känner henne. Smart drag av ledningen!

(Källa: föräldrar på mötet har spelat in och transkriberat allt som sades av rektorn och VD:n.)

24 september 2015: Jag träffar fyra f.d. arbetslagskollegor som blir förstummade när jag berättar om allt som hände på mötet för åtta dagar sedan.

26 september 2015: Jag har min första privatlektion med nio numera f.d. elever på föräldern PP:s arbetsplats. Efteråt kommer ytterligare elever som vill träffa mig och jag pratar länge med dem alla. Dagen blir otroligt känslosam.

5 oktober 2015: Jag skickar iväg en jobbansökan till en skola i Botkyrka kommun. Det viktigaste kriteriet när jag valde bland platsannonserna var att det inte skulle vara en friskola.

12 oktober 2015: Jag träffar min ersättare på en fika. Hon har bett mig om ett möte för att få en överlämning. Trots att jag blivit så illa behandlad av skolans ledning så tar jag två timmar av min fritid till detta ändamål eftersom jag vet att det gynnar mina f.d. elever. Min ersättare berättar att hon först sa nej till rektorn när han ringde henne 18/9 och bad henne ersätta mig. Rektorn hade dock panik och erbjöd henne en rejäl löneförhöjning varpå hon tackade ja. Vem hade inte gjort det? Rektorn ljög dessutom för alla föräldrar och sade att det fanns fem behöriga sökande till min tjänst innan de bestämde sig.

14 oktober 2015: En mamma till en av mina f.d. elever ringer mig och berättar att hon och tre andra föräldrar har haft möte med VD:n. Föräldrarna uttryckte under mötet att den senaste händelsen är kulmen på en längre tids försämrat ledarskap från rektorn. VD:n svarar att det kan vara bra för en rektor att flytta på sig efter många år på samma skola.

23 oktober 2015: Jag åker på en anställningsintervju på skolan i Botkyrka kommun och anger rektorn och biträdande rektorn på Kulturama som referenser. På vägen hem mejlar jag biträdande rektorn och frågar om det är ok att jag anger henne som referens. Fel ordning, jag vet! Ibland är man naiv.

26 oktober 2015: Jag får svar från biträdande rektorn på Kulturama: ”Med tanke på vårens händelse och påföljande diskussioner så bedömer jag att en ärlig referens från mig inte kommer att vara enbart till din fördel”. Jag sms:ar rektorn och frågar om jag har missförstått överenskommelsen och om jag inte kan räkna med goda referenser. Får svaret: ”Du ska få ett arbetsintyg enligt överenskommelsen. I övrigt är mitt svar som biträdande rektorns och med tanke på vårens händelse och påföljande diskussioner så bedömer jag att en transparent referens från mig inte kommer att vara enbart till din fördel”. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. De pratar om ”ärlig” och ”transparent”. Undrar vad de tycker om att jag använder mig av ärlighet och transparens i samtal med elever, föräldrar, f.d. kollegor och media om den så kallade ”överenskommelsen”?

2 november 2015: Jag påbörjar en tidsbegränsad anställning på skolan i Botkyrka kommun.

12 november 2015: Flertalet föräldrar till elever på Kulturama lämnar in en gemensam skrivelse till Medborgarskolans styrelse där de kräver rektorns avgång.

20 november 2015: Skolinspektionens beslut efter tillsyn på Kulturama publiceras: http://siris.skolverket.se/siris/ris.openfile?docID=537256

Kulturama får förelägganden inom hela fyra av sex områden.

Skolinspektionens ingripanden:

  1. Undervisning och lärande – Ingen brist konstaterad
  2. Extra anpassningar och särskilt stöd – Föreläggande
  3. Bedömning och betygsättning – Föreläggande
  4. Trygghet, studiero och åtgärder mot kränkande behandling – Ingen brist konstaterad
  5. Förutsättningar för lärande och trygghet – Föreläggande
  6. Styrning och utveckling av verksamheten – Föreläggande

Intressant apropå betygsättning: ”Kulturama grundskola i Hammarby Sjöstad måste i betygsättningen utvärdera elevernas kunskaper utifrån de nationella kunskapskraven. Skolinspektionens utredning visar att undantagsbestämmelsen, som möjliggör att bortse från enstaka delar av kunskapskraven om det finns särskilda skäl, används på ett sätt som inte är förenligt med författningarna. Skolinspektionen finner det anmärkningsvärt att undantagsbestämmelsen används på det sätt som Kulturama grundskola i Hammarby Sjöstad gör.

Jag läser vidare i rapporten och ser till min förvåning att rektorn och elevhälsoteamet försöker lägga över skulden på lärarna (!):

Rektorn säger att elevärenden många gånger stannar för länge i arbetslagen och att detta är ett utvecklingsområde för skolan.

”Elevhälsan menar vidare att många lärare har svårt att hantera undantagsbestämmelsen.

Jag kan inte låta bli att tänka på att Skolinspektionen inte verkar bry sig ett skvatt om min anmälan. Tydligen så är det ok i den svenska skolan att föräldrar tar saker och ting i egna händer, bestämmer att deras barn ska göra en ”prövning” på en skola som de väljer. ”Prövningen” verkar också kunna bestå av enbart ett nationellt prov trots att Skolverkets chefsjurist har sagt att det inte räcker. Det verkar också vara ok att föräldrarnas kompisar/kollegor utför och bedömer ”prövningen”. En rektor kan tydligen också höja ett betyg trots att det ska vara mycket speciella omständigheter för att det ska få ske. Vilket skämt. Jag trodde, naiv som jag var, att Skolinspektionen åtminstone skulle ifrågasätta den s.k. ”prövningen”. Förstår de inte vilka konsekvenser det kommer att bli för lärare i Sverige om det blir praxis att föräldrar själva får bestämma hur prövningar ska gå till?

1 december 2015: Två av mina f.d. elever, Frida Mattsson och Natasja Bergström, skriver ett inlägg på Facebook om Kulturama och om mig. De skickar även in texten till Expressen.

Insändare skriven av mig och Natasja Bergström

Vi vill peka ut hur vår gamla skola Kulturama har fallit offer för ett system där pengarna styr och inte kunskapen. Lärare nedvärderas och respekten för deras omdöme är numera urholkat. Lärare får rätta sig efter rektorer som vill hålla sig väl med ägarna (i detta fall Medborgarskolan) Eleverna är inte längre elever utan kunder.

För snart tre år sedan så avslutades vår grundskoleutbildning och därifrån sprang vi ut från en plats som format oss under fem fantastiska år med hjälp av lärare som alltid engagerat sig, inspirerat och funnits där för oss i allt från krångliga mattetal till svåra kärleksdraman. En av dessa var Mikael Jacobsson, vår matematik- och naturkunskapslärare.

För mig, Natasja Bergström, 18, så blev matematik-ämnet intressant då jag först fick Micke som lärare. Han motiverade och inspirerade mig till att bli bättre och jag upptäckte att matte var något jag både hade lätt för och tyckte om. Här planterades det första fröet till det som idag präglar mina ambitioner om vad jag vill göra i framtiden. Utan Micke hade jag aldrig fått upp ögonen för naturämnena som bland annat har bidragit till mitt engagemang i miljöfrågor och viljan till fortsatta studier inom just det ämnet nu efter gymnasiet.

För mig, Frida Mattsson, 18, så har matematik-ämnet aldrig kommit enkelt. Jag har alltid suttit längst bak i klassrummet, varit ofokuserad och tittat på klockan tills lektionens slut, på grund av att jag inte förstått ett tal. Till skillnad från tidigare lärare så såg Micke mig. Han pushade mig fastän jag stretade emot, gav sig aldrig och gjorde det möjligt för mig att gå ut med ett godkänt betyg. Tack vare Micke så fick jag ett godkänt betyg i Matte1B på gymnasiet också, vilket aldrig hade hänt utan honom och hans hängivenhet.

Vi har båda så mycket att tacka Micke för. Han var extremt rättvis, räknade poängen till minsta decimal, men ville ändå alltid vårt bästa. Han lyckades få alla elever att känna sig sedda samt givna ett rättvist och välförtjänt betyg. Micke var inte bara en lärare, han var en pedagog och helt enkelt en väldigt fin människa som gav en självförtroende i ens mest sårbara år.

Vi har erfarit att vår älskade gamla lärare har blivit avskedad från hans tjänst på Kulturama på grund av att ”ha satt ett orättvist betyg på en elev”. Detta var en förälders åsikt och önskan om att hens barn borde bli tilldelad ett A istället för ett B, men Micke vägrade. Trots att rektorn anställt Micke enligt hans egen bedömning och därmed borde lita på honom, så lät han en förälders påverkan väga tyngre än hans egna anställda. För oss är detta orimligt och fel. Vi vet att Micke aldrig skulle sätta ett orättvist eller felaktigt betyg och det är hemskt att se honom bli så illa behandlad och misstrodd på den plats som vi minns full av glädje och kärlek.

Detta är bara ett exempel av flera fall i Sverige där lärares kunskap nedvärderas och pengar istället blir prioritering nr 1. Det spelar alltså ingen någon roll hur stor förkärlek en lärare har för sitt ämne eller hur engagerad och driven en är till att utbilda sina elever? Det spelar alltså ingen roll hur många års studier en tagit i ämnet eller hur pass påläst en är? Det kommer ändå sluta med att läraren blir sparkad på grund av att hen inte låter sin integritet och auktoritet bli undergiven en rektor som styr, som i sin tur styrs av ett privatföretag där pengar är deras enda mål.

Om inte ledningen på en skola tar ansvar för en rättvis bedömning så måste helt enkelt vi elever göra det, eller vad säger ni? Sprid/dela gärna om ni håller med.

2 december 2015: Frida Mattsson sms:ar mig och berättar att Expressen är intresserade. Frida undrar om jag kan prata med Expressen, jag svarar att jag tyvärr inte kan det. Frida undrar om några föräldrar skulle vilja ställa upp på intervju. Jag mejlar några föräldrar som direkt svarar att de gärna ställer upp. Jag hör emellertid inget mer om någon artikel.

3 december 2015: Jag går ut och äter middag med mitt gamla arbetslag. En av mina f.d. kollegor har inte hört hela berättelsen ännu och när jag berättar för honom blir han mycket upprörd. Han vill att sanningen ska komma ut. Mina kollegor berättar att en duktig lärare som varit anställd på Kulturama i flera år har sagt upp sig och likaså specialpedagogen. Personalomsättningens negativa utveckling fortsätter uppenbarligen.

4 december 2015: Jag träffar en f.d. kollega, UU och äter lunch med henne. Hon berättar att den duktiga läraren som nyligen sade upp sig blev utsatt för en mycket kränkande händelse, vilket möjligen kan vara en av orsakerna till att hon ville bort. Händelsen som inträffade var att en ung outbildad vikarie på Kulturama gjorde en enkät med en klass angående vad eleverna tyckte om lärarna. Resultaten läste hon sedan upp på ett möte där även ledningen deltog. Läraren kände sig utpekad och kränkt, men rektorn lät den unga vikarien genomföra hela sin kränkande redovisning. När läraren efteråt påtalade för rektorn hur hon upplevde det svarade rektorn ”ta det inte så personligt”. UU berättar dessutom att ledningen inte ens har nämnt Skolinspektionens rapport. Två personalmöten har hållits efter det att rapporten publicerades men ledningen sa ingenting på något av dessa möten. Ett av de lokala fackliga ombuden mejlade då rektorn med en önskan om att ledningen skulle ta upp rapporten med personalen och att de skulle redogöra för en plan angående hur man tänkte få bukt med problemen. Det fackliga ombudet fick aldrig något svar från rektorn på sitt mejl.

Efter lunchen åker jag hemåt och träffar på en annan f.d. kollega på ICA. Hon arbetade i många år som lärare på Kulturama men slutade efter att hon upplevde sig illa behandlad av rektorn. Hon berättar att hon numera arbetar på en kommunal skola på Östermalm och att hon nyligen har genomgått en utbildning då hon blivit lokalt fackligt ombud. Det visar sig att det centrala ombudet från LR som hjälpte mig höll i utbildningen och att denne, under utbildningen, tog upp ett fall som var det värsta hon varit med om. Det handlade om en mycket obehaglig rektor som hade behandlat en av sina lärare otroligt illa. Det visar sig att det är mitt fall som det centrala ombudet har tagit upp.

7 december 2015: Efter att fått en förfrågan från en av mina f.d. årskurs 9:or om hjälp med frisyren inför Grease-framförandet på den kommande julshowen beger jag mig till Filadelfiakyrkan vid 20-tiden på kvällen. Det blir ett kärt återbesök med många av mina f.d. nior, flera av vilka jag ännu inte träffat efter 16 september. Många av dem kommer fram och kramas och gråter, det är känslosamt och jag har själv svårt att hålla tårarna tillbaka. Det blir en mysig stund när jag omgiven av ett tjugotal elever fixar håret på en av dem och ger frisyrråd. Plötsligt kommer en av Kulturamas danspedagoger samt Lilla Kulturamas biträdande rektor in i logen. Jag har inte träffat någon av dem sedan mitten av september. Danspedagogen kommer fram och ger mig en lång kram och gråter. Även Lilla Kulturamas biträdande rektor, som jag dessutom har varit i samma arbetslag som en gång i tiden, ger mig en kram och säger att det är kul att se mig.

8 december 2015: En av mina f.d. kollegor mejlar mig ett utdrag ur en uppsats som NN skrivit:

Hemundervisning isolerar barn, förhindrar dem från att etablera psykologiskt viktiga nätverk, och framför allt, håller dem borta från behöriga lärare som kan utbilda dem bättre och med större kompetens än deras föräldrar. Det kan också vara målsättningen för föräldrar och vårdnadshavare som begår övergrepp, som därmed kan förhindra sina barn från att få hjälp med att komma bort från deras skadliga beteende.”

Min f.d. kollega skriver: “kan det vara ett rop på hjälp?” Med tanke på att NN:s föräldrar höll honom hemma från skolan i en vecka i slutet av november 2014 samt i över en månad i augusti/september 2015, så är jag benägen att hålla med. Tänker tillbaka på när jag och en av mina dåvarande kollegor tyckte det var dags för en orosanmälan till sociala myndigheter och kuratorn sa att det inte fanns någon oro eftersom hon kunde se familjens uteplats från sitt hus. Tänk om en orosanmälan hade varit befogad då och kanske fortfarande är det?

10 december 2015: Jag går på Kulturamas julshow i Filadelfiakyrkan, den sista utav årets alla föreställningar kl. 20:00 på torsdagskvällen. Dagarna innan har jag känt mig illa till mods eftersom jag inte har lust att stöta på rektorn eller biträdande rektorn. Ett par timmar innan julshowen träffar jag en f.d. kollega, TT, som sade upp sig för ett halvår sedan, främst på grund av Kulturamas brist på struktur och organisation. TT och jag går på en restaurang och pratar mycket om Kulturama innan vi promenerar bort mot Filadelfiakyrkan. Utanför huvudentrén träffar vi på flera f.d. kollegor som släpper in oss bakvägen vilket gör att jag slipper passera rektorn och biträdande rektorn inne i foajén. Skönt! Vi tar oss in bakom scenen och upp bakvägen mot den övre läktaren. På vägen träffar jag först på skolsköterskan som ger mig en varm kram. På vägen uppför trappan möter jag flera av mina f.d. elever som står uppställda i lucialinnen med ljus i händerna. Det blir kramar och tårar. Ute på läktaren känner några föräldrar till niorna igen mig och kommer fram för att kramas och prata. En förälder säger att hon tycker det är så otroligt dålig organisation på Kulturama och att hennes dotter som har dyslexi inte får någon hjälp. Jag och TT sätter oss det är tomt och inväntar showstart. Efter några minuter gör TT mig uppmärksam på att rektorn har kommit upp till den övre läktaren. Jag tittar bort mot mitten och där går rektorn och visar några i publiken till sina platser. Det isar till i hela kroppen på mig men han tittar inte åt vårt håll och efter ett tag försvinner han. Showen börjar. Det inledande ljuståget är alltid lika maffigt och jag slås av känslan att jag aldrig mer kommer att uppleva det ”från insidan”. Uppträdandena avlöser varandra från de lägre åldrarna till de äldre. Efter lite mer än en timme är det dags för årskurs 9:s musiker att äntra scenen. Det är mörkt och vi ser bara hur ett antal siluetter rör sig upp på scenen. Det är knäpptyst när en pojkröst börjar tala i mikrofonen. ”Vi i årskurs 9 vill tillägna den här låten till bästa läraren… Micke Jacobsson!” (Ungefärligt citerat, jag blev så paff att jag efteråt knappt kom ihåg vad jag hörde.) Publiken applåderar, jag tittar på TT och ler, inom mig bubblar gråten fram och jag får kämpa för att tårarna inte ska forsa nedför kinderna. Ett sms kommer från en f.d. kollega: ”Wow!! Härligt FF Du äger!!”. Ja, det är klart att det var FF som sade det, min f.d. mentorselev som liksom jag har ett starkt rättspatos. Skulle någon våga säga det så var det naturligtvis han. Under FF:s och bandets framträdande och kommande nummer bubblar tårar fram titt som tätt och jag är så stolt över dem.  Efter julshowens slut blir det fler samtal med föräldrar innan jag börjar röra mig mot utgången via bakvägen. Innan jag hunnit ut ringer en av mina f.d. elever och med rösten fylld av gråt frågar hon ”var är du?! Kom till vår loge!”. Jag tänker att jag verkligen inte vill stöta på rektorn eller biträdande nu, men jag vill samtidigt väldigt gärna träffa eleverna. Precis när jag lagt på kommer en f.d. kollega fram och ger mig en kram och leder mig upp till niornas loge. I trappan på väg upp möter en av eleverna mig och ger mig en lång kram. Hon gråter och viskar att hon ville ge mig en kram innan jag hamnar mitt bland alla andra. Väl däruppe får jag kramar av ytterligare ungefär 70 elever, varav en majoritet har tårar i ögonen. Jag ser FF och säger ”tack för det du sa, jag blev så otroligt rörd”. Efter tre, fyra eller fem kramar från varje elev säger jag till slut ”hej då” och går mot utgången. Som tur är stöter jag inte på någon förutom specialpedagogen som vänder bort huvudet när jag kommer. Det rör mig faktiskt inte i ryggen. Jag går ut ur Filadelfiakyrkan och pratar en stund med elever och föräldrar. Efter ett tag börjar jag gå hemåt, uppfylld av kärlek och en känsla av att kvällen inte hade kunnat bli bättre.

28 december 2015: Jag träffar fyra f.d. kollegor från Kulturama på en restaurang i mina kvarter. En av dem, som är med i styrgruppen, berättar att rektorn upprepade gånger under slutet av höstterminen uttalat sig kritiskt om sina överordnade i Medborgarskolan. Vi diskuterar rektorns märkliga ledarskap, hur han oftast är konflikträdd och att när han ibland känner ett behov av att sätta ned foten blir det helt fel. En av de f.d. kollegorna berättar att han, samma dag som hans far avled, blev uppringd av rektorn som förväntade sig att han skulle komma till jobbet dagen därpå.

23 januari 2016: Första privatlektionen med Kulturama-elever efter jullovet. Det blir så många som 11 elever!

30 januari 2016: Andra privatlektionen efter jullovet och nu kommer hela 14 elever! Efter lektionen pratar jag länge med PP och hans fru. De är otroligt besvikna och frustrerade över att deras son inte har fått det särskilda stöd och de anpassningar han har rätt till.

5 februari 2016: Min f.d. kollega SS ringer och berättar hur fantastiska eleverna var när de under veckan gjorde dramatiseringar av det de har arbetat med i litteraturhistoria. Jag kan inte låta bli att känna ett styng av saknad.

6 februari 2016: Tredje privatlektionen efter jullovet, återigen med hela 11 elever. PP berättar att kärngruppen (de föräldrar till årskurs 9-elever som har engagerat sig kallar sig just ”kärngruppen”) ska ha möte med VD:n följande tisdag. En annan förälder som har kommit för en pratstund uttrycker med lika delar upprördhet och uppgivenhet att det är kaos på skolan.

7 februari 2016: Jag och min familj går och ser på en Pippi Långstrump-föreställning på Intiman. Jag har fått biljetter av en mamma till en av mina f.d. elever. Mamman är med i kärngruppen och har skrivit många vänliga och stöttande mejl till mig det senaste året. Hennes döttrar är med i föreställningen tillsammans med två andra Kulturama-elever. Efter föreställningen träffar jag och mina barn eleverna backstage. Vi kramas och jag öser välförtjänta lovord över dem. De är så gulliga och de gör sig, trots att de nyss har haft en lång och krävande föreställning, tid att prata en stund med mig och mina barn. Efteråt, på vägen hem, säger min dotter: ”de visste vad jag heter, pappa!”.

17 februari 2016: Träffar mitt gamla arbetslag för en AW. Vi har som alltid supertrevligt när vi ses.

18 februari 2016: Ett av de lokala fackliga ombuden på Kulturama, ringer mig och berättar att Kulturamas skolsköterska är på väg att sluta. Skolsköterskan, som är en otroligt varm och fin person, har blivit mobbad av kuratorn en längre tid och är på väg att bli helt knäckt. Kuratorn har behandlat skolsköterskan nedlåtande inför annan personal och ledning. Rektorn har oförklarligt nog låtit detta pågå utan att ingripa. Eller, oförklarligt nog? Många har vittnat genom åren om att kuratorn är den informella ledaren på Kulturama medan rektorn helt  har gått i hennes ledband.

20 februari 2016: Rektorn får på något sätt vetskap om mina privatlektioner med Kulturama-eleverna. Rektorn säger till en av mina f.d. kollegor: ”avråd Micke från att fortsätta med privatlektionerna”. Jag blir orolig för att Medborgarskolan ska höra av sig och ställa någon form av ultimatum. Kan de göra det?

10 mars 2016: Jag får ett sms från en f.d. kollega: ”Nu har det hänt igen. En mamma till en av niorna har tagit sin son till tre kollegor som gjort ett NO-prov och av dem fått det sammanvägda betyget B som hon nu mejlat från sin officiella jobbmejl. Ska bli spännande att se hur rektorn reagerar nu…

Precis det som jag försökte kämpa mot börjar bli praxis på Kulturama. Är man som förälder missnöjd med sitt barns betyg så tar man saker och ting i egna händer. En lärares betygsättning och yrkeskunnande respekteras inte. Naturligtvis kommer fler och fler föräldrar att agera på samma sätt eftersom de vet att rektorn inte har något emot att höja ett betyg…

10 mars 2016: Jag ringer det centrala ombudet på LR. Min fråga till henne: om jag gick ut i media och berättade allt om hur Medborgarskolan tvingade mig att sluta – och Medborgarskolan stämde mig – skulle facket hjälpa mig? Ombudet svarar att hon ska kolla det med en jurist på LR och återkomma. Hon tycker att jag ska fråga min advokat om råd.

11 mars 2016: Jag skickar ett mejl till min advokat:

Jag har ett par frågor. Kulturama/Medborgarskolan skulle enligt avtalet ge mig ett arbetsbetyg och ett arbetsgivarintyg vid anställningens upphörande, det vill säga 16/12-2015. Detta har inte skett, det har gått tre månader nu. Rektorn och biträdande rektorn vägrade dessutom ge mig goda referenser när jag bad om det i oktober 2015. De hänvisade då till att det enda de var skyldiga mig var just arbetsbetyget och arbetsgivarintyget, enligt avtalet.

Jag anser att de har brutit mot avtalet och jag funderar på att göra detsamma genom att offentliggöra hela berättelsen kring avtalet. Jag inser att de kommer att strypa avgångsvederlaget om jag gör det. Men min fråga till dig är: kommer de att göra något mer? Är det sannolikt att de tar till rättsliga åtgärder om jag bryter avtalet? Tar jag en stor ”risk” om jag gör det?

Advokaten svarar att jag gärna får ringa honom och jag gör det. På telefon säger han att han inte tror att Medborgarskolan kommer att starta en rättslig process men samtidigt, om de gör det, så skulle det kunna handa om att de stämmer mig på skadestånd och/eller att jag ska betala tillbaka avgångsvederlaget.

14 mars 2016: Svar från det centrala ombudet på LR:

Jag har nu pratat med vår jurist och hon är väldigt klar över att vi dessvärre inte kan bistå dig vid en ev. rättslig process som på något sätt härleds till den överenskommelse du har ingått med arbetsgivaren och som advokaten bistått dig i. För att ändå kommentera din situation håller såväl juristen som jag med om allt som advokaten skriver till dig. Arbetsgivaren skulle kunna hävda avtalsbrott och kräva skadestånd. Storleken på skadeståndet är dock omöjligt att spekulera kring, men med tanke på bakgrunden till överenskommelsen, den strikta formuleringen i avtalet och det faktum att din information kan skada arbetsgivaren – är det inte otroligt att man ”går ut hårt” från arbetsgivarens sida. Detta kräver dock både pengar och tid… Lycka till, med vad du än beslutar dig för att göra!

Mitt svar:

Oj, vilken besvikelse! Jag trodde ändå att LR skulle vilja bistå på något sätt i kampen mot en sådan ful arbetsgivare. Men jag börjar inse hur få det är i Sverige som vill, orkar och vågar kämpa mot korrupta skolledare. Vet inte om det lokala ombudet har hört av sig till dig, men det är ännu en lärare på Kulturama som har utsatts för föräldrar som har ordnat en egen prövning. Rektorn lär höja det betyget också, han kom ju undan senast. Och ytterligare en lärare får känna sig överkörd. Skolsköterskan är på väg att sluta efter att ha blivit mobbad av kuratorn med rektorns tysta medgivande. Upprinnelsen till mobbningen var att skolsköterskan stöttade mig när jag gick ut i media. Sorgligt att rektorn och Kulturama/Medborgarskolan får fortsätta ostört.

Det centrala ombudets svar:

Jag håller med – men det finns tydligen någon policy att vi inte kan gå in i ett ärende som påbörjats via ett annat ombud än våra egna. Och om rättsprocessen handlar om överenskommelsen, är det ju inte ett nytt ärende. Gällande Kulturama har jag inte hört talas om någon lärare vars betygsättning ändrats. Det kanske inte är vår medlem. Jag vet att det finns många åsikter om skolans kurator; dessvärre är det svårt för oss att gå in i en konflikt mellan medarbetare. För att vi skall kunna vara en part i ett ärende måste det föreligga någon typ av åtgärd från arbetsgivaren. Ett tyst medgivande är väldigt svårt att bevisa. Det lokala ombudet arbetar frenetiskt med detta och har fått mina och Lärarförbundets tankar kring ärendegången. Som vi litet uppgivet brukar konstatera: ’Det är inte olagligt att vara en värdelös chef’

Besviken på LR mailar jag Syndikalisterna:

Jag är lärare på grundskolan och är i dagsläget medlem i LR. Kan jag byta och bli medlem i Syndikalisterna? En annan fråga är lite mer komplicerad. För snart ett år sedan höjde rektorn på skolan där jag då jobbade ett betyg på en av mina elever. Jag gick ut i media och kritiserade detta, vilket till slut ledde till att skolan tvingade mig att sluta och skriva på ett tystnadsavtal. Om jag skulle bryta mot det och gå ut i media igen, skulle jag då kunna få hjälp från Syndikalisterna om skolan skulle vidta rättsliga åtgärder mot mig?

Får snabbt svar:

Ja, självklart kan du gå över till oss! Vi organiserar alla utom chefer. Om du vill söka medlemskap kan du antingen fylla i intresseanmälan på vår webb (lilla röda knappen högst upp på sidan), eller söka fram din närmsta Lokala samorganisation (under fliken ”LS”) och höra av dig direkt till dem på mail eller telefon. Det låter som ett rejält övertramp från skolans sida. Att gå ut i media borde inte få ligga till grund för uppsägning i offentliga verksamheter. Men jag är ju inte insatt i fallet förstås, så jag ska inte säga för mycket. Det kräver att en juridiskt kunnig person kikar på alla fakta och vi har många duktiga förhandlare. I alla fall, vår praxis är att man måste vänta 2 månader från inträdet innan man beviljas facklig och juridisk hjälp. Men om du har tid att vänta så länge är du självklart välkommen!

Jag avvaktar med att byta fackförbund. Känner mig allmänt skeptiskt till svenska samhället och skolsystemet just nu… Det känns hopplöst. Vem bryr sig om en skola där rektorn höjer betyg hur som helst? Vem bryr sig om att föräldrar själva bestämmer hur en prövning ska gå till? Varför ska jag hela tiden kämpa ensam mot systemet och ta alla risker?

24 mars 2016: Jag går ut på middag med gamla arbetslaget från Kulturama. Vi firar av en av kollegorna som går på mammaledighet. Det är supertrevligt men samtidigt rapporterar mina f.d. kollegor om ännu ett tveksamt uppträdande från rektorn: en lärare på Kulturama har av rektorn fått veta att hon inte kommer att få 80% tjänstgrad nästa läsår trots att hon hade det innan sin mammaledighet och trots att hon har påbörjat en behörighetsgivande vidareutbildning. Hennes vikarie har tydligen fått en del av hennes tjänst. När läraren mejlade rektorn och frågade om orsaken till den nedsatta tjänstgraden blev hon kallad till rektorns rum och anklagad för att ha en dålig ton. Jag kan inte låta bli att tänka på formuleringen när jag tvingades sluta. Hur var det nu? ”Micke Jacobsson och Kulturama har kommit överens i god ton…”

29 mars 2016: Jag går på en anställningsintervju på Viktor Rydbergs skola i Vasastan och blir intervjuad av deras rektor. Hon frågar om jag har varit med om att någon förälder har ifrågasatt min betygsättning. Jag berättar om Kulturama-händelsen varpå hon utbrister: ”Men en rektor får inte ändra ett betyg!”. Nej, jag vet, tänker jag. Men de gör det ändå och vem ska stoppa dem?

31 mars 2016: Min sambo som är specialpedagog på Norra real, tipsar mig om en intressant debattartikel i Göteborgs-Posten skriven av en gymnasielärare vid namn Peter Olofsson. Han skriver bland annat: ”Skolan har blivit ett vinstdrivande företag där eleverna är kunder som alltid har rätt. Lärarnas serviceuppdrag krockar med deras myndighetsuppdrag: rätt personer ska helst fatta skalpellen när vi ligger på operationsbordet. En rektor är bara i undantagsfallet en pedagogisk ledare.”

http://www.gp.se/nyheter/debatt/du-ska-fan-bli-av-med-ditt-jobb-vi-ska-g%C3%A5-till-rektorn-1.7798

Debattartikeln har delats på Facebook av en f.d. kollega på Kulturama. En annan tidigare anställd på Kulturama kommenterar: ”Detta måste ju ändras snarast! Skolan kommer gå åt h*lvete annars, för lärare och elever. Det borde vem som helst kunna se.

Biträdande rektorn på Kulturama skriver: ”Därför är det alla verksamma yrkesmäns ansvar att jobba för detta. Trist artikel för övrigt som än en gång svartar ner en trevlig arbetsplats och synen på dagens elever.” F.d. kollegan som delade artikeln skriver: ”Ja, det är verkligen viktigt att alla arbetar för att förbättra. Och ja. En trist artikel, men likväl en sann berättelse från en vardag man själv har turen att inte leva i.” Min sambo skriver: ”Ja, visst är det viktigt att alla verksamma rektorer stöttar den fantastiska lärarkåren i Sverige!

18 april 2016: Bo Jansson, ordförande i LR blir intervjuad i DN: ”Skolan har blivit en marknad och tyvärr beter sig många rektorer som att kunden alltid har rätt. De är rädda för att förlora elever och står därför inte upp för lärarna i deras arbete.” Journalisten skriver: ”Han [Bo Jansson] är rädd för konsekvenserna att ha en lärarkår inklämd mellan eleverna och föräldrarnas orimliga förväntningar och räddhågsna rektorer.

1 maj 2016: Jag får ett mejl från en f.d. kollega på Kulturama: ”En annan god nyhet, som du kanske hört, är att kuratorn har sagt upp sig!! Det är sååååå bra att jag och YY vill fira det snart!! Det är inte många som är ledsna över det.

Två fina och rättskaffens lärare på Kulturama blir överlyckliga över att skolans kurator slutar. Det säger ganska mycket om kuratorn. Jag kan inte låta bli att undra över hur rektorn kan få fortsätta. Personalomsättningen har skjutit i höjden, ett helt elevhälsoteam säger upp sig inom loppet av några månader. Hur många skickliga pedagoger, omtyckta av eleverna, är det som har slutat på Kulturama de senaste åren? Jag har tappat räkningen…

4 maj 2016: Jag cyklar till Nalen för att se på när Kulturamas musiker i årskurs 9 gör sin slutkonsert. Väl därinne så utbrister någon ”Micke!” varpå elev efter elev kommer fram till mig och kramas. Dans/sång/teater-eleverna är där som publik så det är närmare 75 elever på Nalen. När jag har kramat ett femtiotal elever så dyker biträdande rektorn upp framför mig, ger mig en kram och frågar hur jag mår. Jag kan inte tänka på annat än att hon inte kunde ge mig goda referenser, men lyckas ändå hålla god min. ”Jag mår jättebra” svarar jag och håller samtalet så kort jag kan. Några sekunder senare kommer en av eleverna fram och frågar: ”hur känns det att vara i samma rum som [biträdande rektorn namn]?” Jag svarar med ett ansiktsuttryck som jag hoppas beskriver hur jag känner.

Efter konserten pratar jag med en f.d. kollega på telefon. Jag nämner att jag träffade biträdande rektorn men att rektorn inte var där. Min gamla kollega berättar att rektorn istället valde att åka till fruns bed & breakfast i Frankrike för att laga ett avlopp. Många av lärarna är tydligen mycket irriterade över rektorns prioriteringar.

7 maj 2016: Jag har privatlektion med mina Kulturama-elever för sista gången. Efteråt bjuder jag alla på glass och vi sitter på gräset i solen och pratar om allt som har hänt. Det känns som att privatlektionerna blev betydelsefulla på flera sätt än jag hade kunnat tro för både eleverna och mig.

13 maj 2016: Ytterligare ett mejl med påtryckningar från en förälder har skickats till lärare på Kulturama. Föräldern skriver bland annat: ”Min sons dröm sedan flera år tillbaka är att komma in på Rytmus, nu finns det en risk att han inte kommer in trots att han fick maxpoäng på ansökningsprovet. Ni kan ju bara bedöma det ni ser, det förstår jag men jag skulle önska att om min son väger mellan två betyg att ni ändå tänker att han kan mer än han lyckats visa. […] Hoppas att ni inte missförstår mitt mejl utan tar det för vad det är, en förälders önskan och desperata vädjan för sin sons räkning.

En av mina f.d. kollegor skriver ett mycket bra svar:

Jag kan inte ta ditt mejl som något annat än en påtryckning. Det är ett väldigt primitivt sätt att försöka påverka yrkeskunniga tjänstemän att fatta beslut som gynnar ditt barn på helt känslomässiga grunder. Det här är för mig steget innan ren korruption och jag tycker att det är fullständigt oanständigt. Hoppas nu att du inte missförstår mitt mejl utan tar det för vad det är, en lärares önskan och desperata vädjan om lite respekt för svensk skola och dess lärares professionalism.

Senare samma dag kommer ett mejl från en mamma till en av mina f.d. elever:

Hej fina Micke, Kommer du på niornas avslutning? Kram VV

Jag svarar att jag vill det, men att jag inte är säker på om jag ska vara med inne i kyrkan eller om jag ska träffa eleverna före/efter eftersom jag inte lär vara välkommen av ledningen. VV svarar:

Ja, jag förstår av min dotter att du inte var välkommen på balen. Jävla idiot. Jag hatar honom på riktigt. Men hursom så löser vi det på bästa sätt för dig och barnen. Jag återkommer i ämnet!

13 maj 2016: Runt 17-tiden samma dag tar jag en AW med en f.d. kollega som slutade på Kulturama för en tid sedan. Han tog efter Kulturama anställning på en annan friskola med musikprofil, men sade upp sig efter mindre än ett läsår. Han visar mig ett meddelande som VD:n skickade till personalens FB-grupp en fredag eftermiddag. I meddelandet skriver VD:n att han undrar varför all personal har gått hem när han kommer till jobbet vid 16/17-tiden. Han avslutar meddelandet med: ”Inte OK. Vi tar det på måndag”. Bra att min gamla kollega slutade där, tänker jag. Och vilken tur att inte jag började arbeta där! Efter att jag var på en intervju på samma skola 13 april så ville de ha mitt löneanspråk varpå jag mejlade det (jag angav min nuvarande lön i Botkyrka kommun som löneanspråk) och de svarade ”vi har gått vidare med en annan sökande, tack för visat intresse”. Det var väntat. Friskolor betalar i regel lägre lön än kommunala skolor.

23 maj 2016: Jag repar med några musiklärare från Kulturama. En av dem, ZZ, som har undervisat på Kulturama i många år berättar att hon fått nytt jobb och ska lämna in sin avskedsansökan dagen därpå. Vi pratar om att det är sorgligt hur Kulturama har lyckats bli av med så många fantastiska pedagoger under de senaste åren. ZZ berättar att hon nyligen räknade och kom upp i 25 (!) personer. Vidare berättar ZZ att hon vid några tillfällen pratat med Medborgarskolans skolchef (dock inte den skolchef som var med på mötet 16/9-15) om sin arbetssituation och att skolchefen gav intrycket av att inte tycka om rektorn.

27 maj 2016: Jag träffar min närmaste f.d. kollega SS för en kort AW varpå vi beger oss till Kulturama för att se på dans/sång/teater-elevernas stora slutmusikal. När vi går in i byggnaden, där jag inte har satt min fot sedan 16 september, så känns det otroligt konstigt. Här arbetade jag i sju år, sedan fick jag inte vistas i lokalerna under uppsägningstiden och nu är jag tillbaka för första gången på åtta månader. Jag och SS går förbi den långa kön med släktingar och vänner till eleverna. När jag passerar två årskurs 7-elever som känner igen mig utbrister den ena: ”the man, the myth, the legend!”. Jag ler åt den överdrivna och komiska kommentaren och fortsätter förbi kön där ett antal föräldrar till årskurs 9-elever börjar lägga märke till mig och vill hälsa. SS öppnar, vi går in först av alla och sätter oss i mitten. Några elever ropar uppspelta våra namn och vinkar från bakom kulisserna. Resten av publiken släpps in och fler föräldrar känner igen mig, hälsar glatt och vill ge mig en kram. Mamman som gav mig biljetter till sina döttrars föreställning på Intiman i februari sätter sig bredvid mig och berättar att hon fortfarande är så frustrerad och upprörd över allt som har skett.

När föreställningen börjar rycks jag med av mina f.d. elevers sång och skådespeleri och det känns en stund som att jag ska träffa dem i klassrummet ”som vanligt” nästkommande skoldag. Min hjärna och mina känslor spelar mig ett spratt när jag ser mina elevers fantastiska framträdande. Efter halva föreställningen bryts illusionen då det är dags för en paus. Jag går ut och träffar på några elever som är med i det andra laget, de som har större roller dagen därpå och som under dagens föreställning står bakom kulisserna och sjunger. En av mina fina mentorselever, som jag dessutom träffat kontinuerligt på privatlektionerna, kommer fram och storgråter. Hon lyckas få fram: ”Jag brukar inte bli så här men jag trodde aldrig att jag skulle få se dig på skolan igen”. Jag blir verkligen rörd och när jag kramar henne får jag anstränga mig för att själv inte börja gråta. ”Får du vara här?” frågor hon. ”Jag vet inte, men nu är jag det” svarar jag. En kort stund senare dyker en av sångpedagogerna upp framför mig, även hon får kämpa med gråten och ger mig en varm kram. Det känns så rätt att vara där och ändå är allt så fel. Vi går in för att se andra akten och danspedagogen springer fram och kramar om mig. När föreställningen är slut stannar jag och SS  kvar en stund, ger gratulationskramar till alla elever innan vi beger oss av bort från Kulturama. Det känns som att det var sista gången jag var där.

7 juni 2016: Mina f.d. elever i årskurs 9 har bal och naturligtvis är jag inte bjuden. Flera andra lärare som har hunnit sluta är bjudna men de har ju inte blivit borttvingade och skrivit på tystnadsavtal. Jag får höra efteråt att eleverna visar ett bildspel och att de största jublen kommer när en bild på mig dyker upp följt av en bild på en vägg i skolan där någon skrivit ”överennskommelsen”.

Överenskommelsen skrivet på väggen

Två elever har skrivit en låt som de framför på balen. En del av texten lyder:

Vi satt helt tysta

i sal 366

första gången vi klev in så visste vi inte att

det var här

som tårarna rann

i sal 366

Det var i sal 366 som eleverna den 17 september 2015 fick höra rektorn läsa ur sitt manus att ”vi har kommit överens i god ton om att Micke Jacobssons anställning ska upphöra idag”.

8 juni 2016: Jag åker hem till SS som har bjudit in hela mitt gamla arbetslag på middag. En i arbetslaget ger mig dokument som jag väljer att inte läsa förrän flera dagar senare: NN:s föräldrars anmälningar mot mig. De får mig att bli både nedstämd och förbannad – hur kan de se sig själva i spegeln? Kvällen hos SS blir dock fantastiskt trevlig och vi får ett fint avslut på ett turbulent läsår.

10 juni 2016: Jag åker till Sofia kyrka och går på Kulturamas avslutning. Det blir en otroligt omtumlande kväll där jag trots allt får säga hej då till alla mina fina årskurs 9:or. Många föräldrar kommer fram till mig och pratar, även några gulliga elever från 7A som jag hann undervisa i några veckor i augusti/september 2015 kommer fram och ger mig varsin kram. En rolig detalj är när en elevs pappa ser mig från sin plats på en bänk längre in. Han reser sig och gör först tummen upp, sedan hårdrockstecknet. Niorna går fram och sjunger låten från balen men har fått strikta direktiv att inte sjunga raderna om ”sal 366”. Censur kan alltså läggas till Medborgarskolans lista över metoder tillsammans med exempelvis hot och tystnadsavtal.

Kvällen avslutas med att jag följer med klass 9B på deras avslutningsfika i Stadsmissionens lokal vid Södra station. Jag håller ett kort improviserat tal innan jag åker hem. Jag pustar ut och inser först nu hur mycket anspänning jag har känt under kvällen och faktiskt i ett par dagar innan. När jag kommer hem läser jag ett kort som jag fick av en av eleverna och hennes mamma VV. Det står:

Micke!

Herregud vad allting havererade! Fortfarande ofattbart…

Med det sagt så vill jag tacka dig för allt du har gjort för min dotter.

Du fanns alltid där med värme, omtanke och glädje.

Du är en så älskad människa och lärare av alla dina elever och dom, och vi föräldrar kommer aldrig glömma dig.

Framför allt lärde du barnen att ibland måste man ställa sig upp och säga ifrån, även om priset är högt.

Kramar från VV

Då mamma redan sagt det mesta så vill jag bara säga att du verkligen har lärt mig att man måste stå upp för sig själv.

Du har visat att även om man kanske inte vinner så ska man kämpa för sin sak.

Du har även varit en fantastisk mattelärare som fick mig (oftast) att förstå saker som jag trodde var omöjliga.

Tack för allt

Kram, WW

5 augusti 2016: Jag får ett sms från min f.d. kollega UU:

Idag fick vi veta att [biträdande rektorns namn] slutar som biträdande rektor i september och det är inte bra. Känns konstigt att börja ett nytt läsår i en skola som konstant förlorat bra medarbetare.

9 augusti 2016: Min f.d. kollega SS ringer och frågar om jag vet att biträdande rektorn har sagt upp sig. Hon har berättat för SS att hon slutar för att allt som hände föregående läsår, hon nämner specifikt ”det med Micke”, tagit knäcken på henne. Det fanns alltså åtminstone en i ledningen på Kulturama med ett samvete…

12 augusti 2016: Jag påbörjar en anställning på en kommunal gymnasieskola i Stockholms Stad.

September 2016: En notis i Dagens Nyheter fångar mitt intresse.

Fler ska omfattas av meddelarskyddet

Regeringen föreslår att meddelarskyddet ska utökas för att även omfatta offentligt finansierad men privat driven verksamhet inom vård, skola och omsorg.

”Verksamhet som finansieras av våra gemensamma skattepengar ska vara trygg och hålla hög kvalitet. Anställda och uppdragstagare måste därför kunna påtala när de upptäcker missförhållanden”, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) i ett pressmeddelande. TT

21 september 2016: På morgonen får jag sms från två f.d. kollegor på Kulturama:

Från YY:

Historien upprepar sig. I dagarna ett år sen alla händelser med dig. Nu är det dags igen och i dagarna säger jag upp mig från Kulturama. Berättar mer när allt är klart. Må så gott till dess

Från UU:

God morgon, hoppas allt är bra med dig. Hur går det på det nya jobbet? Finns det en tjänst för en *****lärare?

I mitt svar skriver jag att det tyvärr inte finns någon ledig tjänst just nu. UU svarar:

Var uppmärksam om det finns någon ledig tjänst, jag vill dra mig ur Kulturama snart.”

27 september 2016: Jag får mejl från en reporter på Uppdrag granskning:

Hej!

Jag är reporter på Uppdrag granskning och jobbar med ett program om betygsinflation.

Vi fick ditt svar på enkäten via Lärarnas riksförbund. Tack för det!

Vi har tänkt använda det du skrev i programmet, i textform som ett anonymt exempel. Det ser ut såhär: 

”Vid ett tillfälle gick rektor in och höjde ett betyg efter påtryckningar från mamman. Jag hade inget att säga till om.”  

mvh Anna Wallin Adersjö

30 september 2016: Jag får mail från Ulrika Zaccheus på SVT Nyheter:

Hej!

Jag är reporter på SVT Nyheter och kontaktar dig eftersom du tidigare svarat på frågor från Uppdrag granskning om betygsättning och där lämnat dina kontaktuppgifter.

I samband med att Uppdrags gransknings program sänds i oktober planerar vi på SVT Nyheter att också att bevaka frågan om betyg och den påverkan ni lärare kan utsättas för.

Därför skulle vi gärna höra mer om dina erfarenheter i ett bakgrundssamtal.

Skriv gärna och berätta – eller ring – mina och en kollegas kontaktuppgifter står nedan.

September/oktober 2016: Jag har kontakt och diskussioner med Ella Berger, Ulrika Zaccheus och Roger Jansson (alla på SVT Nyheter) angående en uppföljningsartikel om hur jag blev tvingad att sluta och skriva på tystnadsavtal av Medborgarskolan. Tanken är att artikeln ska sammanfalla med Uppdrag gransknings program om betygsättning. Jag uttrycker att jag fortfarande är orolig för vad Medborgarskolan skulle kunna tänkas göra mot mig om jag går ut med hela sanningen samt att jag ändå tycker det är så oerhört viktigt att sanningen blir känd.

2 oktober 2016: Jag får mail från Roger Jansson på SVT Nyheter:

Hej Mikael

Vi har efter diskussioner här beslutat avstå att gå vidare med din historia.

Vi berättade ju tidigt ganska ingående om situationen för dig och händelserna på Kulturama.

Jag känner personligen stark sympati för din sak men publicistiskt blir det för komplicerat att riva upp allt det gamla och få kommentarer och värdera synpunkterna från alla inblandade.

Jag har också vägt in vilka risker som finns för dig kring det juridiska. Något som vi också måste värdera, vilka publiceringsskador vi kan åsamka.

Luften går ur mig litegrann. Jag vet inte vad nästa steg ska bli.

 

12 oktober 2016: Uppdrag gransknings program om betygsättning visas. Från programbeskrivningen: ”Del 7 av 15. Rektorer pressar lärare att sätta oskäligt höga betyg. Uppdrag granskning kan också visa hur rektorer går in och höjer elevers betyg utan lärarens vetskap.

Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, blir intervjuad och ger följande kommentar apropå att det sätts för höga betyg: ”Eleverna blir glada, föräldrarna blir glada. Lärarna kan känna sig duktiga, dels slipper de bråka med elever och föräldrar och dels kan de visa goda resultat inför rektorn. Rektorn blir glad som kan visa det för sin huvudman. Och huvudmannen är rätt nöjd också, för det ser ut som att allting går bra. Problemet är att betyg används för att rangordna människor sen. Så att alla bara sätter högre och högre betyg innebär inte att saker och ting blir bättre och bättre.

LR publicerar ett PM som heter ”Påtryckningar mot betygssättande lärare”. Där går det att läsa följande:

Kommunaliseringen av skolan har tillsammans med valfrihets- och friskolereformen skapat en konkurrensutsatt skolmarknad i Sverige. Kampen om eleverna och ”kundifiering” av den svenska skolan har gjort att skolors betygsmedelvärden till stor del har blivit en måttstock på skolans kvalitet och en viktig konkurrensfördel på marknaden när föräldrar och elever väljer skola. Det finns viktiga forskningsresultat som visar att konkurrensutsatta skolor, såväl kommunala som fristående, sätter högre betyg än icke-konkurrensutsatta för att locka till sig och behålla elever. Även Lärarnas Riksförbunds undersökningar visar att lärare ofta utsätts för olika påtryckningar att sätta högre betyg för att skolan ska kunna behålla ”kunden” och därmed skolpengen som följer eleven. I samarbete med Uppdrag granskning har Lärarnas Riksförbund gjort en undersökning bland sina medlemmar om påtryckningar mot betygssättande lärare. Utgångspunkten för undersökningen har varit att se hur omfattande dessa påtryckningar är samt hur påtryckningarna kommer till uttryck. Undersökningen visar följande resultat:

• Nästintill 40 procent av lärarna inom den privata sektorn och var tredje lärare hos en kommunal huvudman har någon gång upplevt att rektor/huvudman har försökt påverka deras betygsättning. (obs ger indikation, ej statistiskt signifikant skillnad)

• Nästan var fjärde av dessa lärare uppger att detta skett vid upprepade tillfällen (ingen skillnad mellan kommunal och fristående huvudman)

• Påtryckningarna handlar nästan uteslutande om att lärarna ska sätta högre betyg.(Lärare vid fristående skolor svarar i större utsträckning att påtryckningarna handlat om högre betyg)

• Lärare som undervisar i ämnen med nationella prov (ma/sv/eng) utsätts för påtryckningar i mindre utsträckning än övriga lärare.

• Över hälften av lärarna (54 procent) uppger att de inte låtit sig påverkas av påtryckningarna (inga signifikanta skillnader mellan lärare hos olika huvudmän).

• Mer än var fjärde lärare inom den privata sektorn uppger att rektor/huvudman efteråt ändrat ett betyg som läraren satt för någon av sina elever

• Nästintill hälften av lärarna uppger att föräldrar direkt försökt påverka deras betygsättning. Mer än hälften har fått påtryckningar direkt från elever.

När vi jämför dessa siffror med Lärarnas Riksförbunds tidigare undersökning Betygsättning under påverkan från 2011, kan vi notera att påtryckningar mot betygsättande lärare att sätta högre betyg än vad elevernas kunskaper motsvarar har blivit allt vanligare och att det också är fler lärare som låter sig påverkas av påtryckningarna (se diagram 1 och 2). Detta är en allvarlig utveckling som manar till eftertanke.

Lärarna har också fått svara på den öppna frågan om hur det gick till när rektor/ huvudman försökte påverka lärarens betygssättning. Svaren indikerar att de tillfrågade lärarna känt sig tvingade att sätta högre betyg för att undvika direkta personliga konsekvenser. Det har inte sällan handlat om lärarens löneutveckling, i vissa fall även att kunna behålla sin anställning. De ej hörsammade påtryckningarna i sin tur har lett till en obehaglig stämning på arbetsplatsen eller att rektorn efteråt ändrat betyget själv utan att läraren har kunnat påverka detta.”

En av LR:s slutsatser:

”Vinstintresset har blivit en allt starkare drivkraft för många privata arbetsgivare och utbildningens kvalitet prioriteras hos vissa privata huvudmän lägre än kundnöjdhet, marknadsföring, attraktionskraft och att generera överskott. Friskolornas möjlighet att dela ut vinst till sina ägare ska begränsas och ett eventuellt överskott ska återinvesteras i den verksamhet där överskottet uppstår och därmed komma elever och lärare del.”

3 januari 2017: Jag tar en AW med två f.d. kollegor från Kulturama varav en som jag inte träffat på länge. Vi pratar om allt möjligt men kommer in på det som hände mig. Kollegan som jag inte har träffat på länge har inte hört vad som egentligen hände så jag berättar för honom. Hans kommentar är att jag inte borde ha gått ut i media eftersom jag därmed grävde min egen grav. Han tycker dessutom att jag borde ha låtit NN få sitt A och inte ”bråkat”. Jag tänker att det är tur att inte alla är så ”bekväma”.

10 mars 2017: Jag får flertalet rapporter från en mitterminskonferens på Kulturama som har varit under all kritik. Varken rektorn eller specialpedagogen närvarade. Dessutom hade bara en bråkdel av alla undervisande lärare fyllt i omdömen inför konferensen. Herregud vilket uselt ledarskap och vilken undermålig organisation!

12 mars 2017: Efter att ha läst flera intressanta artiklar av Malin Hansson på DN om föräldrar som påverkar skolor negativt, skickar jag ett mejl till henne och frågar om hon är intresserad av att skriva min fortsatta berättelse.

13 mars 2017: Jag får svar från Malin Hansson på DN:

Hej Mikael,

Jag läste just ditt mejl och kommer gärna i kontakt med dig. Har du möjlighet att prata nu under förmiddagen?

Jag jublar inombords och svarar Malin att jag kan ringa henne när jag har lunch. När vi pratas vid inser jag att det är på riktigt. DN vill skriva om det som jag blev utsatt för. Jag ska äntligen få upprättelse och Medborgarskolans lumpna metoder ska bli kända.

14 mars 2017: Jag träffar Malin Hansson och fotografen Lisa Mattisson utanför Münchenbryggeriet och tar en promenad under vilken jag blir intervjuad och fotograferad. Efter intervjun mejlar jag min nuvarande chef och informerar henne om artikeln. Jag frågar om hon tycker det är ok att jag går ut med namn och bild. Hon svarar: ”helt ok!”.

15 mars 2015: Jag får ett mejl från Malin Hansson med ett utkast som jag läser och godkänner efter ett par smärre ändringar. Malin skriver: ”Skolan är extremt sega på att komma med sina svar…”.

16 mars 2017: Artikeln publiceras: http://www.dn.se/sthlm/en-del-av-gladjen-i-att-undervisa-har-dott/

Jag är relativt nöjd med artikeln, även om jag blir lite störd av Kulturamas skolchefs kommentarer som visar sig vara rena lögner: ”Han valde att säga upp sig. […] Det gjordes en överenskommelse om att läraren skulle sluta. Det är ganska vanligt vid överenskommelser att man skriver in en bit om lojalitet och tystnad och det är på grund av omtanke om eleven.” Vilket skämt, tänker jag. Men föga förvånande, ända sedan de hade ett krismöte med en mediastrateg efter min första artikel har de gömt sig bakom ”omtanke om eleven”. Men tänk att de har mage att skriva att jag valde att säga upp mig. Undrar om de kan se sig själva i spegeln på kvällen?

Artikeln avslutas med en fullständigt idiotisk kommentar från skolchefen: ”Det är betydligt vanligare idag att det förs diskussioner med föräldrar om elever via mejl, men vilken mejladress de använder är inte intressant.” Jonas Nordström, chefsjurist på Skolverket, tyckte som bekant annorlunda. Han ansåg att föräldrarnas påtryckningar var mycket allvarliga och uppmuntrade mig att JO-anmäla dem båda, vilket jag gjorde (tyvärr utan resultat).

Lite senare skrivs en uppföljningsartikel med nya kommentarer från föräldrarna. De är inte heller dåliga på att fara med osanningar: ”Vi begärde en omprövning av betygsättningen då läraren inte kunde motivera betyget han satt. Att vi nämnde våra yrken var inte för att utöva påtryckningar utan för att visa på pedagogisk erfarenhet; det kändes relevant i sammanhanget att elevens mamma själv är lärare med expertis inom bedömningsforskning.” På sätt och vis är det skönt att de är så arroganta och uppblåsta. Jag upplever att de skjuter sig själva i foten med sina kommentarer. De avslutar sina kommentarer med ytterligare idiotier: ”Det är väldigt oprofessionellt av en lärare vid en konflikt som första åtgärd gå ut i medier och på så sätt använda sin makt för att svartmåla en hel familj.” Första åtgärd? Konflikten hade pågått i över ett år. Svartmåla? Hur svartmålar man utan att nämna namn? Däremot skrev mamman mitt namn på Facebook samt att jag omedelbart började trakassera hennes son när jag fick honom som ny elev.

17 mars 2017: Jag får rapporter från flertalet f.d. kollegor. Det visar sig att Kulturamas rektor och skolchef har skickat ett mejl till all personal där de skriver:

Skolans ledning har läst artikeln i DN och som väntat är artikeln vinklad och till största del okritisk.

Liksom tidigare kan vi inte pga sekretess kring elevärendet och överenskommelsen med läraren kommentera alla delar och bidra till en bättre helhetsbild.

Några delar väljer vi ändå att kommentera.

Vi har följt bestämmelserna för särskild prövning och stämt av med skolverket då det var aktuellt. Betyg är satt av legitimerade lärare. Betygskatalogen är underskriven av rektor.

Angående avslut av anställningen så var det läraren som i september 2015 kom till skolledningen och ville förhandla om att avsluta sin anställning. Det var med andra ord lärarens initiativ att lämna Kulturama. Skolledningen bad honom aldrig att sluta. Inte heller gjordes påtryckningar från föräldrar att läraren skulle lämna skolan. Tvärt om.

Jag får också rapporter om att en av mina f.d kollegor har svarat ledningen samt hela kollegiet på mejlet:

Ursäkta mig, men det är ett väldigt fördummande svar ni ger för alla oss som vet vad det handlar om och hur ni har skött denna soppa. Vill bara säga det. Lite intellektuell hederlighet vore på sin plats. Och mindre floskler som inte betyder något.

Jag skickar ett sms till min modiga f.d. kollega där jag skriver: ”Du är min hjälte!

Det visar sig att ytterligare en av mina f.d. kollegor har mejlat Kulturamas ledning och försvarat mig:

Jag riskerar säkert mycket när jag svarar på ert mejl, men jag tar den risken. Jag tar risken för att jag tror på tydlighet, transparens och respekt. […] och jag kan inte sitta still och blunda när jag ser att något inte stämmer. […] Varje gång jag har sett någon orättvisa eller själv upplevt någon påtryckning har jag kallat på hjälp. Den första gången var när jag var ny här på grundskolan och där var Mikael Jacobsson som var en nära kollega då vi jobbade i samma arbetslag, som hjälpte mig att hantera de svåra situationerna.

Det är en obeskrivlig känsla att veta att det finns flera som vågar stå upp för det som är rätt och som vågar försvara mitt namn i min frånvaro.

21 mars 2017: Jag har blivit ombedd av min chef att hålla i eftermiddagens arbetsplatsträff på skolan och att en av punkterna ska vara en diskussion utifrån min artikel. Hon tycker att det är oerhört viktigt att frågan lyfts och diskuteras. Vad skönt det är att ha en sådan rektor!

22 mars 2017: En debattartikel baserad på min artikel publiceras: http://www.svt.se/opinion/daniel-riazat-skolpolitisk-talesperson-v

Jag läser debattartikeln och en oroskänsla bubblar upp i kroppen.  Ökar risken att de stämmer mig nu när Kulturamas och Medborgarskolans namn står utskrivna?

Hur som helst är det en bra debattartikel som lyfter flera av de stora frågorna som inte lyftes i DN. Daniel Riazat skriver bland annat: ”Det handlar ju om långt mer än en enda mattelärare, en rektor, en friskola, eller just den här eleven och just de här föräldrarna. Det handlar om vad vinstjakten ställt till med i svensk skola, hur den driver på de orättvisor och den segregation som finns i samhället.

24 mars 2017: Medborgarskolans replik publiceras: http://www.svt.se/opinion/helena-tyden-om-skolan

Det är oerhört lätt att slå hål på argumenten i den taffliga repliken:

• Helena Tydén skriver i allmänna ordalag att ”betyget för den särskilda prövningen sätts av den prövande läraren”. Hon vågar inte skriva att så skedde i det här specifika fallet, vilket jag förstår. Läraren på skolan i Huddinge skickade ett papper till Kulturama med ett provbetyg på ett nationellt prov. Den ”prövande läraren” satte således inget betyg på prövningen som helhet eftersom det inte skedde någon regelrätt prövning. I det här fallet satte följaktligen rektorn betyget vilket strider mot skollagen.

• Helena Tydén skriver att ”särskild prövning kan ske i den egna eller i annan skola”. Mamman valde att kontakta en kollega/väninna på en skola i en annan kommun. Detta betecknas väl som ”vänskapskorruption”? Ska det vara upp till föräldrarna att helt fritt välja skola för en särskild prövning? Och borde inte skolan visa upp underlaget för prövningen? De hävdar att prövningen har genomförts enligt Skolverkets riktlinjer, vilket inte är sant, men de vägrar visa upp underlaget.

• Kulturama/Medborgarskolan har sedan min första artikel i juni 2015 haft som strategi att skifta fokus på diskussionen, vilket märks tydligt i denna replik. Helena vill att man istället ska prata om de elever som inte har föräldrar som bryr sig. En viktig, men samtidigt helt annan diskussion (dessutom har Kulturama endast en liten bråkdel sådana elever/föräldrar, jämför med en kommunal skola i förorten). Sedan skriver Helena att både jag och Daniel väljer att ”blotta en enskild elev”. Denna strategi använde ledningen även mot mig förra gången, för att utmåla mig som ond och dem som goda. Men ingen enskild elev har blottats då det aldrig har nämnts några namn.

• Helena Tydén skriver att jag själv valde att avsluta min anställning, att det var mitt initiativ. Detta är en ren och skär lögn. Jag tycker det är bevis nog att Medborgarskolan kände sig tvingade att skriva in följande paragraf i avtalet om uppsägningen: ”Kommunikationen till kollegiet, elever och föräldrar i klass 9 rörande upphörandet av den Anställdes anställning skall vara; att Parterna gemensamt och i god vilja beslutat att anställningen skall upphöra och att den Anställde gjort sin sista anställningsdag den 16 september 2015. Denna kommunikation är det enda budskap som skall ges rörande avslutet av den Anställdes anställning”. Förväntar de sig att omvärlden ska gå på att dessa formuleringar är till för att skydda eleven?

Jag får veta att NN (eller mamman) har kontaktat SVT och vill få med en replik. SVT är dock tveksamma om de ska publicera den eftersom NN är så ung. Jag får en stark oroskänsla i kroppen som inte vill gå ur på flera dagar. Mamman drar sig inte för någonting och skulle säkert kunna häva ur sig vilka lögner som helst i en sådan artikel.

30 mars 2017: Jag får veta att NN/mamman inte kommer att få sin replik publicerad och jag drar en lättnadens suck. Redaktören som hade tagit emot samtalet från mamman, och även pratat med NN, hade tyckt att något spontant kändes helt fel när hon pratade med dem.

På eftermiddagen publiceras slutrepliken: http://www.svt.se/opinion/vansterpartiet-vet-att-manga-svenska-larare-har-resignerat

Det känns verkligen skönt att den osminkade sanningen nu är tillgänglig för alla som vill läsa den:

Den tidigare matteläraren i Kulturama skola i Hammarby Sjöstad […] valde att tala öppet om vad som hänt honom; att han fått sparken när han vägrade acceptera att rektorn vek sig för föräldrarnas press att höja sonens mattebetyg.

Eleven ifråga fick skriva ett extra prov i en annan skola, just där mammans väninna och kollega arbetade.

Den icke följsamme matteläraren belades därefter med munkavle genom avtal och förbjöds sätta sin fot på skolan mer.

27 april 2017: En vän skriver till mig och frågar hur mina f.d. kollegor på Kulturama egentligen trivs. Det visar sig att Kulturama har flertalet annonser ute på Platsbanken inför höstterminen. Jag svarar att jag tyvärr inte är förvånad. Flera av mina f.d. kollegor har berättat för mig om att tjänsterna till hösten är sprängfyllda med lektioner och att missnöjet bland personalen är större än någonsin. Tänk vad sorgligt att det har blivit så. Kulturama har genomgått en fullständig förvandling och är nu precis som många andra friskolor präglade av stora klasser, orimliga tjänster och hög personalomsättning.

28 april 2017: I det senaste numret av tidningen Skolvärlden läser jag:

Lärare runt om i Sverige vittnar om en mycket pressad arbetssituation och om hur föräldrar på ett negativt sätt försöker lägga sig i undervisningen och lärarnas arbete. Får de inte gehör för sina synpunkter hotar en del av föräldrarna till och med att anmäla läraren till rektorn, kommunen, Skolinspektionen eller någon annan instans.” 

I en undersökning som Skolvärlden har gjort svarar 1 131 lärare på frågor om rädslan att bli anmäld.

• Nästan var tredje lärare uppger att de känner oro för att bli anmäld av en elev eller en förälder.

• Fyra av tio lärare uppger att deras oro för att bli anmäld har ökat under de senaste två åren.

29 april 2017: Jag bestämmer mig för att publicera min dagbok på WordPress. Min fasta övertygelse är att man måste stå upp för det som är rätt och man måste våga riskera sin egen trygga tillvaro om det kan leda till positiva förändringar. Rent egoistiskt så kanske publiceringen av min dagbok också innebär att jag äntligen kan få ro efter allt jag utsattes för…

 

Annonser